must be fallen from the sky

himlen var stor i en färg du inte skulle kalla en färg för den var nattsvart. Nattsvart i morgonen och det var så kallt att sekunderna nästan frös sönder och vår tid var en känsla av ingenting. Sedan blev den dagblå, himlen. Dagblå fast nästan vit. Luft så kall som frost mot kinden och andedräkter och kalla tår. Vinterliv i småstad som aldrig är förberedd på något annat än det som är just småstad. Persiennfabriksskuggor över busstationen som säger just det. Småstad. Vinterliv och andedräkter som fastnar och konserveras för ett slag i luften som finns för oss. Luften vi delar på. Luften som är just våran. Vi som är varandra och vi som lever vinterliv i skuggan av en himel som snart är nattsvartsfärg igen. Inte ens December.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0