Alla som gäspade upp lördagsmorgonen tänkte nog att detta skulle bli en fin dag. Så som solen skiner och så som löven hörs i den kyliga morgonen. Fast bara lite hörs dom, för det blåser ju inte så mycket. Nästan minus och snart kommer nog snö, och helgfrukost för det är lördag. Kanske tänkte även jag sådär för någon sekund, men annars kändes det mest jobbigt att det var en dag som jag skulle tänka tillbaka på som dagen då jag kunde gjort allt fast ingenting blev gjort. Jag vet inte varför jag vaknade så fel, för lördag är ju bästa dagen. Men sen gjorde jag som jag tänkte att jag borde. Satte två halsdukar runt halsen och filt och vantar och katt. Sedan tvingade jag mig ut för att förflytta geografin ifrån boken in i mitt huvud. Det gick bättre än morgongäspningen trott och dagen kändes plötsligt lite meningsfull. Ända tills mamma gav mig en kanelbulle (som jag vet inte borde kallas kanelbulle för den kom ifrån en mack, jag vet) läste jag. Det var lunchen och helt fel egentligen men ganska skönt ändå.
   Trivsamt ville jag sitta ute och mysa igen och snart började jag till och med förstå lite av världens folkökning. Sedan ville det sig inte mer och vi åkte nya bilen till halmstad för att dricka onödigt kaffe som jag aldrig drack och för att plocka godis, köpa mjölk och få ett nytt barba-barn till nycklarna. Den röda.
   I bilen måste vi plugga Håkan för det är mindre än en månad kvar nu. Vi hoppade över den  tråkiga låten och bestämde att lakritsfiskarna passar bäst ihop med en citronkola. Lördag och dagen då man måste göra som man egentligen inte ska. Bara för att kunna göra rätt de andra dagarna. Sedan tillbaka och inse att va skönt med lördag. Rufsigt hår och kall luft och snart gäspningar igen. Lördag som ju heter lördag av en anledning som handlar om just det. Kanelbullslunch och det blev ju ingen helgfri lördag.

♥