Natten vändes till dag och morgonen var ett rosa himmelljus. Öron som också var rosa och kinder som också var rosa. Det var fredag i oktober och det var ingenting jag nödvändigtvis behövde komma ihåg hur det skulle kännas. Det kunde få vara något nytt med det. Gärna för mig.
   Helt utan att jag rådde för det blev minuterna fler och fler och så blev det mer dag än morgon. Mer dag och mindre rosa himmelljus och rosa frostande kyla. Staden som blivit min precis som vanligt, men ändå kanske lite ny. Inte riktigt samma spegelbild i tandläkarfönstren av den värld vi leker liv i. Inte riktigt samma ögon som ser tillbaka ifrån speglande skyltfönster. Bara samma gator och samma asfalt och samma namn. Samma som det alltid varit. 
   Utan någon egentlig nytta för varken världshungern eller för rikedom som någon på andra sidan jorden saknar. Utan någon verklig nytta alls för någonting växte sig ett lèende större under just denna himmel. Helt av oskyldighet och helt utan nytta för någonting kom lèendet. Men inte helt utan anledning.
   Tur, tänkte flickan, att allt inte handlar om att man ska hinna i tid till första bästa buss. För bort kommer man inte i alla fall. Tur att rabattblommorna är så fula att man vill bort. Ännu mera tur att just du fick mig att le. Fredag i oktober blev lite mer än bara rosa himmel då.