Stora dammdjur under sängen fick flytta ut. Med fönstret på vid gavel och prickig shalett knuten runt mitt huvud blev söndagen en städdag. Alla onödiga prycklar som visar att här bor jag, fick en bättre plats.

Balettdansös vill jag nog gärna bli, fast mest på låtsas. Det är alltid så mycket lättare att veta vad man vill på låtsas. Verkligheten är en svårare grej.
 
JAG♥DIG örhängen och ryska dockor hängde finast på gammalt kristallglas. Det är egentligen det finglasen är till för.

Minnesbiljetter från Paris fick ligga i sockerskål och lukta damperfym. Nästan så man nyser när den lyfts ner ifrån hyllan. Som hos gammelfarmor för längesen.

Diamanter finns också i mitt rum. Glittrar, glimmar och påminner om att byta bokmärken och om jordgubbstuggummi.

 

På ett hyllplan står tantdoft och en trevåningskakburk. I den gömmer sig en lista med mina finaste ord, en pärlrad, röda sidenband och ett fotografi på min sötaste syster. En blå tvålkopp från tider då dushcréme var en avlägsen dröm funkar bäst som kamerafodral. 
 
 
Min mamma har väldigt fina, små fötter som jag oturligt nog inte fått ärva. Men hennes skor tar jag i alla fall för de är för fina för en plats i en mörk garderob. Det är farmors gurkgröna klänning och min omsydda rosarut-gardin också.



På skrivbordet ligger en hög kärlek i nylon, bomull, spets och siden. Strumpbyxor är också ett fint ord. 


Flickrum där tankar om världen skapas och förrändras. Flickrum där lukten av drömmar vävts in i väggarna. Inte för alltid mitt hem, men del av mig.