luktsudd och hål på tån.
Om det ändå gick att bara göra så som man borde och måste och ska ibland. Om det ändå bara gick att sudda ut alla ord i almanackan så fanns de inte mer. Ingenting som någon borde, måste eller ska göra. I alla fall inte jag. Bara tid för att sitta på en höst-smutsig altan i strumpbyxor med hål på tån och en filt. Strumpbyxor med ett hål som inte betyder någonting alls. Fast kanske är det bra att det finns en bok att läsa omöjligt många kapitel ur. Kanske ska det vara så av någon anledning. Fast tänk om man bara kunde sudda ut. Ska nog börja skriva med blyerts istället... 
♥
Det är så fint med sudd. Särskillt i text.
Fast jag använder det aldrig. Inte ens om jag skriver eller ritar med blyerts. Blir det fel så börjar man om från början liksom. No second chances.
:) sådär är jag me ibland. och så fyller varannan sida i skrivblocken (som egentligen ska handla om gradliga ekvationer och verb) teckningar på ögon med tjocka ögonfransar och stora lockrufsfrisyrer på flickor som alltid lyckas få för korta ben. Sån är jag ibland.
