Dagen igår vreds lite tom så man inte riktigt visste vart man skulle ta vägen. Ett huvud som bara spottade ut frågor i turbofart fast egentligen var det nog bara en fråga. Svar fanns det färre av och kanske var det därför frågorna inte försvann. Har alltid tänkt att jag nog är en sån som tänker för mycket. Tänker mycket, tänker om, tänker sönder. Kanske tänker alla lika mycket, men jag har verkligen en förmåga att överbelasta hela min tankeverksamhet.
Dagen som var igår vreds som sagt tom och till slut var den slut. Skönt, kan det låta som att jag tyckte. Fast det var inte det att dagen var dålig. Inte det minsta faktiskt. Men övertänkt skulle vara ett passande ord.
Ja, tom vreds den och det blev dagen som är idag. Idag som väcktes av väckarklocka fast jag redan var vaken, bara klockan 6. Sedan skulle Göteborg jobbas klart i några timmar av mamma och jag vet inte riktigt vad jag slog sönder tiden med egentligen. Men klockan blev 12 och lagom för en semlelunch tänkte vi. Vi som var mamma och jag. Tyvärr var Göteborg ännu inte gräddfyllt med florsocker på. Inte förren den tredje i första lästes det på en lapp. Inte vår stad idag tänkte vi och åt prinsesstårta istället som verkligen inte är samma sak.
Men Göteborg var på REA och jag köpte skor. Halva priset fast egentligen som dubbla. Men fina och svåra att gå i, som de ska ju. Sedan var det tvunget att gå till affären på gatan högst upp där de felfria jobbar. Speciellt för att han som är felfriast jobbar där. En annan visste inte ens vad pumps var och visade kängor, men han räknades ganska felfri ändå. Ytligt kan tyckas.
Sedan var det näst sista dagen på året också. Kanske kommer svaren på alla frågor nästa år...

♥

En morgon blev till middagstid till ljudet av små syskon som högljutt tvingade varandra att städa köket. Själv gömde jag tiden i en bok som alla säger ska vara bra och som visst är himla bra. Så att man helst skulle vilja läsa ut den direkt och som man defnitivt skulle läst ut direkt om det inte var för att man läste så sakta. Middagstid betydde pannkakor mest i ett försök att tysta de små som verkligen inte städade någon av dom, utan bara mest satt på golvet och kastade trattar på varandra. En liten uppgift att städa ett litet skåp i köket, sa pappa, så att de skulle slita sig ifrån televisionen ett tag. Vet inte om jag kan tacka honom för den idén och inte vet jag om skåpet är mer städat för att hälften av dess innehåll ligger utspritt på ett köksgolv...

Men pannkakor tystade för ett tag och sedan var ganska mycket av tystnaden kvar. Röran på golvet också, men inte riktigt mitt bekymmer...

Som man kan se har jag målat om Cirkusen lite och trixat ihop en ny header också.
Puss för det.

monday. tänkte på riktigt göra något av denna lite hostigt förskylda måndag. Kanske verkligen planera in timmarna så man vet att man gjort någonting innan de alla är borta. Kanske skulle det planerats in redan igår. Så man vet när man fortfarande sitter i pyamas klockan halv tolv... Eller kanske behövs det inte planeras. För jullov är jullov och då kan det väl få vara det. Jullov.
Igår var det söndag och jag och söndagar betyder ofta hallonskumbad. Hallonskum funkar faktiskt lika bra på måndagar. Jättebra till och med, om man fortfarande har pyamas fast klockan är halv tolv! Hallonskum att lyssna på.

sommar var ett tag sen. Puss för måndag. ♥

Igår var julafton men det visste ni nog. Det var snö ute och varmt inomhus. Röda blommor, grötfrukost och inget skumtomteförbud innan maten. Tomtar och släktträff. Kramar och paket. Sill och utspottad sill för att det är äckligt. Choklad, söta sånger, saffranspannkaka och trolltyg i tomteskogen. Några vid TV:n klockan tre men inte så viktigt hos oss. En vinterpromenad för att få plats med mer jul. Glöggmys och finklännning. Glittrande ögon och julaftonstrevligt. Alla som ler lite extra och sedan paketpirr. Klockan fem i halv 8 för att till halv var för länge att vänta. Högar av omsorgsfullt inslaget som på bara minuter är skräp-prassel. Julklappsöppningen som är det bästa enligt sanningen. Min bästa klapp var ifrån mig själv men vad gör det. Den röda fina väskan jag önskat mig. Jag vågade inte chansa på tomtens snällhetsnoteringar, så den köptes av egna pengar. Lika bra och lika fint, ja finast till och med.

kan du vissla Johanna är den finaste att gråta till. alltid min favorit. skrämda dockor är också fint.

Selma tittade också.

sedan var det tomt i schemat så en saga under granen var lagom tyckte vi. 

min saga luktar som vattenfärg på dagis. men det spelar ingen roll.

Min lillebror heter ekorr-Algot. Det gör han inte alls säger han, men störst vet bäst. Jag fick en luddig toarulle med ögon av honom.

Några klappar kunde gissas ganska lätt. En knyttebok på engelska var inte så svårgissad från Hedengrens på stureplan.

en flaska lukta gott var inte heller så svårförstådd, men lika bra ändå. Andra julklappar som fina trosor fanns också. Och en skrivbok av mamma med den bästa röda pennan.


tänkte sluta med godis nu. min sista var två fiskar tillsammans.

När det blev kväll och stjärnor kom fram tog lillebror sin julklapp och letade efter fönster att titta igenom nere i samhället. Den skulle vänt världen åt rätt håll bara...

Trots att Paris inte var min stad denna jul var min jul god så det räckte och blev över. Hoppas din jul var som bara din, berätta gärna om du vill..♥

nej. det blev ingen jul under eiffeltornet. En jul hemma. Men vet ni, det gör ingenting. jo förresten, lite gör det. för en Jul i Paris hade varit det bästa. Men annars gör det inget. För jul är ju jul i alla fall. Jul som räknats ner till och jul som hela denna veckan blivit nerpackad i Icakassar och jul som imån ska ätas upp, drickas upp, prasslas upp och sedan är det klart. Bortblåst så alla stackars mammor kan pusta ut och bortblåst så att barn och svärmödrar kan vara nöjda eller besvikna, men det spelar ingen roll. För då är julen över och det vi räknat ner till har sprängts som raketer i luften. Antingen blir det perfekt eller så blir det inte det. Men det behöver ju inte vara så, att allt ska bli hysteriskt. Det är bara det att under 23 nedräknande dagar hinner förväntningar byggas upp, och besvikelser ligger närmre då förväntningarna når höjder. Förväntningar om perfektion och förväntningar om ännu mer. Inte för alla är det så, men nog bor det många familj vanilj i radhusen. Familj vanilj som vill fira julen snäll och söt fast en bittermandel göms i deras gröt, som Winnerbäck sjunger. Men imorgon är det i alla fall julafton och jag tänker inte bli besviken. Fast visst har också jag varit en del av sistaminuten i stan.. Och visst har jag väl en del önskningar jag gärna vill ha förverkligade.. Men oavsett hur en afton i december blir, så kommer det fler aftonar. I december eller inte. Dagar som inte är jul men som når perfektion ändå. Men i morgon är det julafton. På Paris gator och hemma. Jul överallt och vet ni. Jag längtar.

Min favorit
God Jul alla söta! ♥

Det var tisdag och Äntligen. Bara skola till 11 och sedan underbara lov. Lunch hos farmor och currigömma med kusinpojken. Sedan hem och bara hem. En promenad för världen var finast i ljusrosa och vitt. Med Hellman och Hellström i öronen. Snödjupa steg på vägar som inte syntes. Andedräkt i luften. Frostkalla kinder i polkagrisrosa. Bara för att snart är det jul. Mer minus än nånsin i år och ända ner i magen känns det kallt. Kalla tår. Kallt hår. Iskallt som frost blir håret. Vitt och isigt. Kanske skulle det till och med brytas av om man försökte. Jag försökte aldrig. En simtur sen, så var dagen färdigrastad. Apelsin efter bastun är ett smart påhitt. Undra vem som kom på. Vintern är min favorit ibland. Dagar som tisdagar som heter tjugoförsta. 3 dagar kvar till julafton.


Snö. ♥

Himlen var sådär snögrå och lamporna lös så vi såg varandra. Det var en vecka kvar tills alla skulle få önskningar uppfyllda och i en utandning skulle allt sjunka ihop och mer snö skulle falla. Julen är älkvärd eller kanske är det vi som är det. Älskvärda. I mina kassar låg en liten del av den jul som skulle köpas och kanske är det roligast att ge. Granar bars på Göteborgs axlar men jag smög mest runt ibland gamla kläder och söt personal. De finns ofta där, de sötaste. I de gamla, slarvigt men mysigt ihopsamlade klädaffärerna på gatorna lite längre upp. Där de spelar musik som man tycker om fast man inte kan texten och där man faktiskt ler och önskar varandra en trevlig dag eller trevlig helg eller den allra trevligaste julen. Ha ett trevligt liv. Ja, tack detsamma till dig. léende och hejdå. Rosa prassel och fint inslagna hemligheter till mamma. Nu blir hon väl glad och jag med. Skumtomte och en till för ingen vet ju att man redan fått. Fika med folket och en konstig men fin sång av Di Leva eller bara somna i bilen hem. Julen var inte långt borta denna dag för på kulturhusets tegelvägg spelades julfilm och under snögråa höjder eller lågt under gatulampor sjunger fattigdomen om jul för oss. Stilla nätter och någonting alldeles särskilt som får en chans i dessa tider. Jul snart, snögrå himel och bara ett slags folk i staden.


En teckning med rufsigt hår och ett försök till franska läppar. sedan bläddrade slitet nagellack ibland lite flummiga texter. Men fina ändå och Di Leva var ju snygg när han var ung. Bara så en lördag i december vet. ♥

En kall morgon som lät av 6 m/sekund-vindar och en låt som var hela förra hösten. En låt som jag inte kan höra utan att dansa balett i hela huvudet. Sedan en annan låt jag hittat på lite egna ord i, ord som passar bättre tycker jag. Så jag sjunger fortfarnade alltid fel fast jag vet om det, och då är det ju inte fel. Då ska det vara så.
En kall morgon med minushimmel utan moln. Bara fylld med stjärnor och en måne, som blev gatubelysning vare sig de ville eller ej. Bara jag vaken och kanske tomten för snart är julen här och vi längtar. Precis under karlavagnen stod jag och längtade mest efter att få slippa längta. Längta efter att du ska bli enkel och kanske efter att det ska sluta vara så jädrans kallt. Jag tittade efter stjärnfall tror jag. Väntade ett tag, på stjärnfall. Som att vänta på dig.

♥

Luciadag utan lucia fick vägas upp av en lussebulle då rosa, torra kinder hittade in i värmen, efter en alldeles för kall kilometer hem ifrån bussen. Luciadag som var mer vanlig måndag faktiskt, en lite smått lèende sådan. Vet inte varför vissa dagar föds gladare än andra men det är väl så det ska vara antar jag. Helt naturligt. Min måndag med hemliga lèenden som anledningen inte kan se och ohemliga lèenden till sånt som man faktiskt ler åt. Gröt och pepparkaka i skolan, för snälla ord, fina biblioteksminuter med många centiliter onödigt utspilld tid, snö som gör vintern och alldeles för många clementiner. Just clementinerna log jag kanske inte så speciellt åt, men i alla fall. Det finns så mycket att fundera över och det finns ännu fler svar. Det är vad som kan kommas fram till en måndag. En måndag som ju faktiskt inte Bara var måndag. Det var lucia också, Utan lucia.

♥

Det var lördag och det vet väl de flesta vad det innebär, fast man vet ändå aldrig riktigt. Lördag som alltid har chans att bli något och som är bäst mest för att den inte kallas vardag. Min lördag som blev julklappsfunderingar i staden med henne och det är ju ganska svårt. Julklappar att hitta- lite för att man måste, lite för att man faktiskt vill.
Sedan hem och sova ihop lite ork och gå några steg runt på en väg för ännu mer ork. Sedan blev jag nog piggare och mamma köpte Säkert!'s gamla, så jag var ganska glad och jag kan ju nästan texterna redan. Hon sjunger så man ler fast på det sättet man ler åt problem, problem och bekymmer som låter roliga fast det är såklart att det inte är kul egentligen. Men åt andras bekymmer är det lättare att le. Himla fina texter för er som inte vet. Lite som jag tänker tänker hon, känns det som.
Sedan blev jag en tårta för att jag heter Tilda. som man vet köptes det ju en klänning som hette Ida för en vecka sedan och den behövde jag ju nu. Gräddpufftårta, fast egentligen bara Tårta.. för det börjar ju på T. 

Tack alla alla också. Ni som sagt att det som skrevs ihop var fint. ♥
Säkert!'s gamla

den tionde december. Ibland har man förväntningar om dagar som skulle kunna bli så bra man vill att alla dagar ska vara, men som inte alltid blir så som man vill. Idag kanske var en sådan dag, men utan väldiga förväntningar, bara några små. Små förväntningar som plötsligt blev sanna och växtes större till något som gjorde min dag. Det som kanske var knäppast, knasigast, konstigast och kanske det underbaraste var att litteraturpristävlingen i skolan hade prisutdelning och att jag vann pris. Vill ni så får ni gärna läsa den, här precis nedan.

Dit bussen går

En morgon föddes i natten och reflexer lyste om ryggsäcksbarnen. Sommaren hade för länge sedan fallit sönder i höst och snart var det höstens tur att frysa till vinter. Som vanligt väntade alla körkortslösa människor på bussen. Som vanligt tre minuter försenad kom bussen rullande som ett stjärntecken i en natt. Mörkt som natten, fast tiden var morgon. Sedan åkte bussen och körde mot det som var lite ljusare. Plötsligt syntes allt lite bättre. Asfalten, de planterade rabattblommorna och pizzabagaren som väckte dagen med en rykande Prins. Blöta äckliga löv och blöta äckliga halsdukar för sommaren var för länge sedan borta.

Flickor och pojkar kände fötterna vandra sin vanliga väg och allt var vardag och precis som vanligt. Precis som alla ville att det skulle vara. Där gick så mycket mänsklighet i staden att det var svårt att riktigt lägga märke till alla, men där gick en flicka. En flicka som även hon åkte med en buss som var som ett stjärntecken i natt. Åkte bara för att komma fram till av tuggummi fläckade gator, rabattblommor och skuggan av en massa liv. Flickan gick med fötterna ganska lätt mot marken och vem som helst som lyckades se henne skulle tänka att hon måste vara av väldigt skör sort. Det kunde man tydligt se på hennes vintervita kinder, tunna ögonfransar och på hennes smala sköra ben. Hon gick som om hon gått på skare fast det under hennes fötter låg asfalt. Hon var ganska svår att lägga märke till, men hon var trots allt inte osynlig. Om du såg henne skulle du nog tänka det, att hon såg skör ut.

Flickan själv såg någonting annat när hennes ögon med de tunnaste av ögonfransar speglades i pizzerians fönster. Hon såg någonting förstört. Som en sommar som fallit sönder såg hon ut. Hon hade bara tunna strumpbyxor där hon gick, fast det var så väldigt kallt. Hennes kinder var också kalla och tusentals kalla ord hade samlats i hennes skandinaviskt blonda flätor. Flickan var en del av mänskligheten, men en väldigt liten del. Mänskligheten är ju så väldigt stor och det var sant att hon var liten. Det mesta som sades om flickan var sant, egentligen. Att hon hade en mamma som inte hade råd, att hennes pappa inte fanns, att hennes flätor var för tunna, att hon hade knoppnäsa och att det inte var fint med dunjacka längre.

Egentligen var ingenting konstigt alls med att flickan som sparkade de lättaste löven bort ifrån gatan själv var som ett lätt löv, bortsparkat för länge sedan. Den stora delen mänsklighet kunde väl inte hjälpa att flickans sköra strumpbyxben var så lätta att fälla och att hon var sönderfallen. Det kunde inte vara deras fel.

Flickan gick mot sin vardag och det gjorde alla andra också. Flickor och pojkar. Allt var som vanligt, precis som det skulle. Inte ens när flickan föll var det konstigt. Hon var så skör, det kunde ingen förhindrat. Flickan som hade fallit sönder ifrån sommar till höst. Det var ingens fel.

Nästa morgon föddes i en natt. Några gatljus lyste upp och några reflexer ifrån ryggsäcksbarnen lös också när en buss kom. Som ett stjärntecken i en natt. En buss fylld med körkortslösa människor som åkte mot sin vardag, sin stad. Allt lystes upp lite mer för tiden gick och man såg nu den hårda asfalten, de fula rabattblommorna och snart hade pizzabagaren väckt hela världen med sin cigarettrök. Där vandrade flickor och pojkar som vanligt och allt var precis som vanligt. Allt precis som det skulle fast bara nästan. Nästan helt vardagligt vanligt. Nästan så som alla ville att det skulle vara. Fast nu hade stadens skugga av liv blivit mindre. Flickan som fallit ifrån sommar till höst, hade nu frusit till vinter.

♥

marsmallows Marsmallows MArSmalLoWs MarSmalloWs.. skrevs hela sidan i mattens kollegieblock... Tills det inte fanns fler sätt att skriva det på och jag tyst smög iväg och åkte tidiga bussen hem.
För att torsdagsdagen kändes så meningslös och trött ville jag gärna hem. Hem för att önska till fler saker på min redan för långa önskelista. Just nu är det ungefär såhär den ser ut:

♡En sån här fin röd väska...

♡En provdocka som gärna får vara blommig.. som kan stå i mitt rum och mest vara bra att att, ungefär...

♡Blommiga Dr. Martens. Precis dom som just tagit slut i min storlek...

♡Hello Saferide's första skiva där nästan alla mina favoritlåtar ifrån denna hösten finns med. Kan inte förstå riktigt hur man ens kan göra en så bra skiva...

♡En prenumeration Elle-tidningar. För att jag älskar att där finns så många fina saker man vill ha...

♡En biljett till Håkan när han kommer till hemmaplan.. och någon att gå med som tycker han är lika bäst som jag tycker...

♡En vem ska trösta knyttet bok fast på engelska, för det är så himlans fina rim i de böckerna...


♡En stickad tröja som är lite för stor och gärna ser lite gammal ut. En sån som får en att tänka på fiskare i Frankrike eller på pippi på hennes julafton...

♡Och till sist- En Jul under Eiffeltornet! Det har snöat i Paris nu....

♥

Det var lite av det viktigaste på min önskelisa... Vad önskar ni er?

På stationshustak, trottoarkanter, på de trafikfyllda vägarna och under molnen ligger snö. Snö som trängs med det andra som finns på vardagliga måndagar. Måndag som så lätt passade med ordet tristess och som aldrig skulle behöva bli ihågkommen och om det nu skulle bli så i alla fall. Att jag kom ihåg. Då skulle den inte vara mer än just snö och vardag jag skulle tänka, och sådant koms ju aldrig ihåg.
Bibliotek är ganska lätt felstavat men också ett ganska bra ställe. Många oduktiga pluggtimmar har nog ätits upp där men egentligen är det ingenting dumt med det. Bara ganska skönt mest. Idag delade jag det svårskrivna biblioteket med ingen alls när alla gått. Bara jag fast ganska många andra som också var bara dom. Lättare att få något gjort, men inte lika kul kanske.
Men då fick jag plötsligt sällskap, lite knas var det faktiskt. En tant med ljusrosa byxor och en korsordstidning som satte sig precis brevid. Det fick hon väl gärna för mig för där satt ju ingen.
Hon log ett léende som om hon inte kunde låta bli, inte ett stelt bara för att man ska. Nej på riktigt log hon. Sedan andades hon in för att säga, det hördes direkt. "Du arbetar vitt ser jag", sa rosa byxor. Ja..med mig pratade hon. Ingen annan hon kunde le åt satt där. "Jaha..." sa en oförstående jag och försökte också le.. men mitt var på riktigt inte som hennes. Nickande mot min dator satt hon kvar och så föll lite på plats.. En vit Mac-dator så jaha! Såklart.. Hon tittade på mig och nog förstod hon kanske att inte allt hade varit så självklart. "Jo, en del jobbar ju svart, ser du.." Jovisst tant, nu förstods det. Vitt som är mitt. Svart jobb. Snö på stationshustak. Sedan logs det lite mer på riktigt, på biblioteket.

♥

Det var lördag. Vindar väckte världen med snö och många sköra grader kallt. Dubbelstrumpor och rosande kinder i staden, redan fylld med löften om perfektion i juletid. En förmiddag för klappköp, även för oss. Julsmakande latte och pepparkaksmuffins och snart i alla fall några önskningar färre att förverkliga. För att det var precis vad jag behövde köptes en tyllig fluffigt glittrande puffklänning. I affär där grå höga strumpor får komplimang av Herr Stajl som jobbar där. Tack och tack igen för att en dröm blev min en lördag.
Sedan blev tröttheten också min och alla andras. Med några filtar, lite glögg och VHS-film blev det mys till tofslan och vifslan och mumintroll med kapsäcksla.
Sedan gjordes det mer lördag för Hon kom och gjorde skumtomtesås med mig och så lånade jag henne min cirkus för att låta henne lämna ett stycke fina ord. Hon är av fin sort ska ni veta.
Sedan väcktes söndag av mer isande slags vindar. Inte gnistrande. Inte sköra. Med pepparkakslunch eller kanske bara fika, för kanske spelar det visst roll. Men Om en lördag gjordes till en Riktig lördag spelar inte söndag någon speciell roll. För drömmar om glittrande fluff hänger kvar på kroken...


♥För länge sedans sång. fortfarande fin

Johanna här, Tildas bästaste bästa kompis ni vet... vi har precis mumsat i oss glass med rosa skumtomtesås. Skumetomtesås som luktade som rosa tuggummi och smakade som skumtomtar (konstigt va, när det va 23 stycken tomtar, 1 dl grädde och lite vanlijsocker i)... Jag och Tilda hade fixat fikan, jag skivade bananer och hon gjorde resten, bra fördelning va? ;) och nu har vi också fördelat arbetet på ett bra sätt, jag sitter vi facebook och Tilda bäddar... Det är nästan som att bo på hotell! :D

Tilda fick paket av mig idag (snällt va?? ;) ) hon har ju fyllt år... glöggte och choklad och ett armband från ett land långt borta, närmare bestämt fem och en halv timme med flyg... Jag var där för några veckor sedan, ett fint land var det och varmt var det också!! Underbart helt enkelt...

Som ni kanske märker är jag ingen mäster-bloggare, jag är ingen bloggare överhuvudtaget faktiskt... men nu har jag skrivit några rader iallafall...

Tjingeling och pusshej folket på andra sidan datorn!
//Johanna

fredag. i december dessutom. December och snart jul. Så nu kan alla mammor snart inse att de är en del av julstressen och alla andra kan äta sin (faktiskt äckliga) kalenderchoklad och räkna dagarna till den stämningsfyllda fridfyllda överfyllda julen. Men inte än, inte riktigt. än så länge bara december den tredje. och fredag dessutom. Fredag som ju är förlåtlig för allt för det är ju fredag. Fredag trots allt och chokladbollande syster i hela köket med min shal i smet och kokosdopp. Men som sagt fredag och jaja.
En tredjedel av världen är förskyld och snart har jag smittat ner en till tredjedel med mina hostattacker. Att december är en kall månad kan väl vara en orsak och att det ju brukar vara så, är ett annat svar. Nog får strumpbyxben skylla sig själva också, men lite synd kan man väl få tycka om sig själv. Trots fredag i december snart jul.

Because she can make a friday of this december day. Little Miss Li
♥