min matroskostym som faktiskt kändes bredare då

Åhojojoj


Det bästa med att ha en sjömansskjorta är att de fina seglarpojkarna på vänsterbilden där har precis likadana. Man ser inte ens nån skillnad. Dessutom är den så bra att ha när man dansar till håkan. Eller när man är precis alldeles puss-knäpp innan man ska dansa till håkan. Det var en bra dag minns jag.

ÅÅh. Snart är det sommar och det gör allt lite mer omöjligt eller helt enkelt totalt precis möjligt. Jag hoppas så i alla fall. På att det omöjliga ska bli möjligt. Jag hoppas alltid så stort.

H.H. Uppsnärjd i det blå Spola fort tills det gått 4 minuter ch några sekunder. Där börjar det finaste slutet. En fin visade mig. ååh va bra. tack.



vindar jag blåser till dig





Höstkappa och mors gamla väska. Fläderkyss

Let's wear those dresses my grandma' used to wear...

Om jag någon gång öppnar affär i en stad ska den vara som en liten cirkusgarderob att leta runt i. Bara klänningar och andra finheter som jag blir lycklig bara av att se på. Sånna saker som är värda att hängas på vägg och som känns mystiska när de dansas i. Konstverk som förvandlar den som bär kläderna till något annat än bara en del mänsklighet en torsdag. Kläder som visar att något är som det är eller inte alls är. En sådan affär skulle jag gärna bo i. Eller hänga på min vägg. En samling cirkusgarderob har redan börjat etablera sig hos mig men det finns såklart plats för fler gamla, vindluktande drömmar.. Fläderkyss♥


Not really real

Något fint jag letat runt i stad,värld, land och rike efter är strumpisbyxor med hjärtan på. Jag såg sånna för första gången hos Emilio Cavallini (http://shop.emiliocavallini.com/product.php?productid=50&cat=0&page=1) och hela jag blev till ett léende. Det var mer än ett år sen nu (fast de finns fortfarande kvar). Min jakt efter liknande i Swealand började och fortsatte.. ända tills jag såg ett par på en skyltdocka på HM. Såklart va de slut i butik och efter en lång övervägning att smyga mig på provdockans strumpisar gick jag utan varken hjärtiga ben eller ett lèende på läpparna... Ungefär några veckor senare hade jag lyckan att se att de var tillbaka! Fantastiskt kan det gå ibland och nu hänger min dröm på väggen brevid tyllkjol och liten svart...  
 
  



RSS 2.0