de sjunger om hur det var i deras del av lilla världen. Innan de själva blev den stora. Hur de levde i obetydelse som alltid betydde mer, hur de blev någon, hur de tänker tillbaka nu. De sjunger om det som man känner igen sig i, fast man klart förstår att det är för att man är mitt i. Då tänker jag lätt på om jag också kommer skriva tillbaka sedan. Tillbaka till det som är nu som är halva jag för att ingenting annat funnits. Den andra halvan är drömmarna och min större förhoppning om mer. Men än så länge är bara lilla världen min. Kommer jag sakna eller bara pusta ut och känna ryggen räta sig för att jag kom segrande ut. Kommer jag vara annorlunda då, kommer jag ångra allt som var jag. det som är Jag nu. Kommer jag tänka på hur liten jag var och skratta lätt när jag minns mina stunder. Det som betydde då, det var ju verkligen ingenting. Kommer jag tänka så. Kommer jag kanske bara glömma, aldrig mera minnas. Aldrig skriva tillbaka.
Brev till 10:e våningen
Söndermarken
Och jag grät mig till sömns efter alla dar
2 steg från paradise
Shoreline - Radio Version

♥