cherry blossom girl

solglasfredag. sista dagen på en solglasvecka. Snart borde solen tagit slut. Jag lärde mig inte så mycket idag, kanske ingenting alls, men jag hade ganska kul. Har gjort trasselkramar med fransyskorna, med avbrott för vårvisor i språksalen. Har ätit en favoritkaka i cafeet som är favoritkaka fortfarande fast jag ätit säkert hundra. Har glömt datorn hemma utan att ens sakna, nästan. Har solat med solglas på skolbänkarna. Har blivit trött av att skratta. Har läst mera i den boken jag lånade igår. En ny bästa bok ungefär. Man kan ju tro jag gillar alla böcker jag läser, men det är nog bara det att jag råkat gilla de tre senaste väldigt väldigt mycket. Turen för mig. Just kids, läs den sen!


I don't want to be shy
Can't stand it anymore
I just want to say 'Hi'
To the one I love
Cherry blossom girl



simply being was easy

Skoldag utan fleral av timmar tog slut innan lunch. Sedan gick vi ut. Köpte latte och dubbelfika. Gjorde precis så som jag önskade i höstas: åt kanelbulle på finaste bänken, i finaste parken, i finaste gamla stan. Vi satt där och uttalade franskt krångel medan sommargrader lyste kinder varma och löven var gröna lite här och var. Precis så tills klockan blev halv ett och vi gick.

En bästa promenad till sommaren på riktigt. Strandfötter och historia på bryggan. Alldeles lagom länge stannade vi. Doppade fötterna, läste i en bok, solade benen, fikade igen, brände axlarna och tänkte igen och igen att torsdag blev det bästa. Pratade om allt och ingenting särskilt alls, så som man gör. Gick snart tillbaka hela vägen till stationen och på bussen hem var det fortfarande torsdag.

Trots att min ipod krossat skärmen spelar den fortfarande jättegärna sånger. Speciellt om solskensoptimister och förlängda steg, när jag trampar ikapp den sista vägen hem på cykel. Så somrigt fast det inte ens är Maj ännu, och så bäst att torsdag blev så så bra ändå.



Bilder från weheartit. Klicka på dem ifall du undrar mer.

isn't it good, norwegian wood

åh för sista lovdagen.
placerade de flesta timmarna på solplankor. En filt, sånger ur en spelare, cirtonvatten, vit hatt och bara lätta kläder. Matematiska formler som är alldeles för många, men jag kan några nu. Varvade de talfyllda sidorna med lakritsglass och en cykelrunda. Familjer hade tagit bara det nödvändigaste ifrån sin vardag i stan, in i sommarhusen att cykla förbi. Stadsfamiljer som lade sig utspridda över gräsmattorna. Tittade på luften, spridde ut en doft av solkräm och associerade lukten av kossa med någon slags dröm tror jag. De hälsade med léende nickar och tänkte nog att här ute är det problemfria vyer och sommar mest alltid.
Jag nästan trodde dem.

Detta lovet har varit väldigt bra tänkte jag mest hela dagen, men önskade såklart en dag till eller flera hundra. Men snart sommar och snart snart snart sommar.
På riktigt.

När Matten var mer än tråkig och jag lyckats ta igen i alla fall några för tidigt hemtagna bussar, bytte jag till bästa boken. Norweigan wood. Jag gråter så sällan av att läsa eller ens till sorgliga filmer. Det gjorde jag inte nu heller. Inte ens när den tog slut. Men jag är riktig när jag säger hur bra den var. Precis som skriven för mig. Jag läste den inte väldigt fort, men precis lagom länge ändå. Den är så bra att man vill ha den kvar att läsa på bussen, i solen eller bara hela tiden egentligen. Men nu är den slut och jag har hittat ungefär tjugo finaste meningen i den.
ett tips mest. läs den.

annars badade jag bara. i citronvatten.
och krossade glaset på mitt rosa tandläkarväder. det kändes trist.


imorgon börjar veckan. med tisdag.


som du sa. jag minns allt du sa.

♦♦♦

hej. har inte sett dig på ett tag nu. Nästan längesen. Jag saknar dig ibland. Vet inte riktigt varför egentligen. Saknar den du skulle kunna vara. eller, det är kanske inte dig jag saknar egentligen. Platsen du skulle kunna få? men ärligt. Jag vet faktiskt inte.

Hejdu. När jag såg dig sist gick tiden så fort. Jag hann aldrig säga sanningen. Inte till dig i alla fall. Hann aldrig ens titta åt ditt håll ordentligt. Hann inte räkna ränderna på din tröja. Minns bara färgen. Blå.

Är du också här. Såklart. Som fallet, likt alltid. Tänkte på dig ibland. Utan att tänka på det egentligen, hur jag tänkte. Det var så det gick till bara. Glömde att det var till ingen nytta. tänkte och tänkte bara. Förstod nog aldrig hur det egentligen var. Med allt. Med dig. Med ingenting alls?

Solen skiner. det har du väl sett. Det luktar vår i luften och jaha ja luften luktar vår. Det är vår nu, förstår du?
Jag vet inte riktigt längre, ser inte skillnaden. De talade om färgnyanser och grader som förändras, men det känns ganska likt ändå. Tycker inte du också så? Att det är sig likt. Jag har inte ens färgat håret på länge. Allt är fortfarande samma. Som vanligt och som då. Som vad?

Men hej. Har inte sett dig sen sist. Det var verkligen inte igår. Man säger så när man vill berätta att man har saknat någon. Något. Inte igår. inte i förrgår och du. inte i förrförrförrgår heller. Inte ens då. Saknas någon? Du kanske inte märkte det, men jag sade det till dig. Det var inte igår. Så som man säger. Önskar att man sa. Aldrig någonsin sa. Sa men aldrig riktigt menade?

du.uppehåll är bra, men inte nog. Jag skulle hellre se en riktigt bra förklaring.

mvh.


det är lov och min tid tar ibland plats för att skriva texter. små och längre. brev till ingenting. skickar aldrig brev. men tycker om att få.

ingen skulle kanske förstå ett brev ändå.
folk skickar knappt brev längre. Men som tur är finns annat än folk ibland.
Jag sparar brev i lådor.





depuis qu'elle avait huit ans

lov-lördags-afton. Faktiskt en bra grej. Idag är det sommar på riktigt, vad folk än säger och det är inte överskattat alls. Jag ska hinna tusen saker idag och jag tror fortfarande det är möjligt. Klockan är ju bara ett... sola vill jag. På altanen med håkan håkan håkan för att han kommer till nästan hemmaplan ikväll men jag är ine där... Fast det är klart, kvällen har andra fina planer att se fram emot så nog löser sig den sorgen ganska fort.

Även om håkanhåkanhåkan på altanen inte är håkanhåkanhåkan som är på riktigt så har jag ju biljetten bokad för sommaren och i fickan har jag husqvarna för en månad sedan då den staden blev jordens mittpunkt ungefär. Det kan man faktiskt leva på ett tag.

Det är påsk idag. I kvällens håkanstad stod en korvgubbe utklädd till kyckling. Skrek piiip pip pip och skrämde högre åldrar än barn. Bjöd på äckligt godis och sålde nog tyvärr inte fler korvar. Men påskliljorna i vägkanten, utanför butikerna och i de ränsade rabatterna är fina. Man är ju ledig på påsk med, och det är ju skönt. Så dagens slutsats: Påsk är bra. Ha alltså en galen, fin, glad och underbar påskafton ni fina. Oavsett om den tillbringas i håkandans, i ett uterum med vänner, över en kaffe i Italien eller precis där ni allra helst befinner er. Ja, fin påsk till er.

(weheartit)

it was lightyears of time since her mission did start

Jag ville sommar men lufttrycket steg åt höjderna och jag får så lätt huvudvärk då. Åsk-väder innan åskan som aldrig kommer. Men om kvällen brukar det lossna och man kan gå på promenad. Låtsas att det är sommar för att det var det man helst ville.

Det är för kort tid kvar till sommaren egentligen. Jag kommer inte hinna allt innan det är Juni alldeles redan. För lite tid för att tänka klart. Hur jag egentligen vill att allt ska sluta. Eller börja om man säger samma sak på ett annat sätt.

Ändå vill jag sommar mer än någonsin. Jag vill ha sommar med allt som man tänker på när man tänker sommarsommarsommar. Precis allt det man tänker på. Jag tänker mest på att åka bil med nedvevade rutor och lyssna på Winnerbäck. Ganska hög volym, så man får fråga vad man säger om man säger något. Sen du var här har häggen slagit ut. Jag borde ha tagit sönder hans texter för flera år sedan. Men det händer aldrig. Sommaren tar man aldrig sönder.


k ä r l e k.

luften smakar som en jordgubbspaj

Redan onsdag på ett lov. Klockan är tre.

Har skaffat en ny hobby. Att måla ankare överallt. På sidorna i min anteckningsbok, med kolasåsen på glassen och små halvt synliga i bläck på handleden.

Har låtsas som sommar i två dagar nu. Idag har jag jobbat lite. Som omväxling och för Paris-pengarna, ifall det blir sant att jag får komma tillbaka till dit någon gång.

Har en lista också. En som bara punkteras uppe i huvudet. Varannan grej är bra och varannan trist. Jobba matte- läsa elle. Städa golvet- dansa själv. Skriv engelsk historia- titta på Amélie Poulain på altanen fast utan att titta, alltså lyssna på Amélie Poulain på altanen, jag tycker om hur de pratar.

Har lyssnat på vår-listor. favorit just igår: Håkan Hellström – Äntligen På Väg

Igår gjorde jag muffins med 50-tals färgad glasyr. De finns fortfarande kvar. Punkt 1 på listan. Ät en sån.

Puss.


skepp o'hoj.sodastreemad o'boy.

An' you know what they said? Well, some of it was true!

Idag är måndagen efter en lovinvigande helg. Det var en högt rankad helg, sett på hela våren. Jag och ni flickorna. Göteborg var planerat för oss sedan ett tag och något att längta efter blev visst fort något att tänka tillbaka på. Vi skrev historia på staden med våra ord, vårt fnitter, någon kaffe-fika och små räknade frågor.
Hotellvistelse för på-låtsas-vuxna. Resturangbesök där du ju är vuxen på riktigt. Tusen saker som helst skulle sägas på samma gång när klockan var tid för andras tystnad. Drömmar som pratades igenom halva natten för att fortsättas när vi till sist kunde somna.

I flickors få osagda ord fanns små tomrum att tänka i. Tankar på det som man inte glömmer fast man åker bort. På dig på dig på dig för att du finns på riktigt. överkonsumerad tankeställning. På hur det vore att veta svaren på frågorna att ställa, helt säker vetenskap.
Vem skulle jag vara om jag kunde veta, om jag fick veta?

När jag kom hem var jag trött på det bra sättet. Nöjt utmattad att somna lugnt i. Jag gjorde det. Somnade lugnt.

Sedan blev det måndag. Fast inte på riktigt. Det blev sol-lov. Man ser solen på mina axlar nu.


När jag blir stor kommer jag fortfarande tycka om er.


så som studenten älskar att drömma. Jag vill att du.

april april. Himlen är blå och ärligt vårig. Luras inte med vinter mer. April och snart sommar om man kollar i framtiden. fredagsmys är den bästa reklamen nånsin förutom de första ipremgubbesreklamerna. Jag älskade dem, när han spelade gitarr och sjöng jobbiga sånger om var det gjorde ont. ååh va bra. Fast fredagsmysreklamen är bra med, mest för att den spelas just när man förbereder hela kroppen för en kväll i soffan med de mysiga. Ikväll ska jag bara mysa lite, men ändå. Det är fredag. Lov också.

Imorgon står favoritstaden på schemat. Nej. inte Paris, men i Sverige. Göteborg med två töser. Fina planer. På resten av lovet står inte så mycket ännu, mer än allt. Jag vill läsa, rita, shoppa, sova, träffas, lära mig andragradekvationer på två minuter, baka chokladkakor, äta chokladkakor och lyssna igenom alla spotifylistor för att jag hörde en faslig nyhet om att de ska bli sekundbegränsade snart. Låtarna och mina långa listor, man kommer bara få lyssna på sin favoritlåt fem gånger också. Usch vad de hittar på.

Jag älskar fina hemligheter. De som är ballonger fyllda med hallonsoda i magen. Trots att det såklart bara är i min mage, ens om jag avslöjar. För så särskilt är det verkligen inte. Men du. Det räcker bra för mig.

pusspusspuss

blåser vindar ifrån förra sommarn

Hemma på solmark redan nu. Till och med för ett tag sen. Tänkte bli en grad brunare och snart snart göra nytta. Snart, när jag lyssnat tusen gånger till på winnerbäcks bästa för det känns som sommar då. Tusen gånger senare ska jag skriva turism-planering och ett helt exemplar uppsats om sånt som kallas sociolekter. Imorgon är det redovisning gånger två vilket jag har en viss åsikt om. två gånger för mycket.

Men sen är det faktiskt lov och det är helt klart bäst... även om det faktiskt måste få namnet andragradsekvation-typ-tjugo-sidor-matte-ush-fy-nej-nej... Men som man såklart tycker, lov är lov och lov är bäst!

Längtar till helgen, mer nu än jag gjorde igår, mest för att det börjar bli närmre nu. När det står lördag i almanackan står det något mer. Göteborg med två fina flickor!! Det känns tjusigt.

Tänkte såhär. tusen tusen tusen eller kanske tre till. Sen byter schemat innehåll.
3 fina. 1.2.3.
Lars Winnerbäck – Sen du var här
Lars Winnerbäck – Nån annan - Live
Håkan Hellström – Här Kommer Lyckan För Hundar Som Oss

SOOOOLGLAS. snart sommar igen...

I look through my window so bright

april nummer 13. Snart är det lov, men inte ännu. Först ska jag förstå boken jag inte läst. Det är en konst. Imorgon är det prov.

Onsdagar är en bra dag mitt i veckan. Ofta i alla fall. Idag, ja, väldigt bra faktiskt. Någon som du skulle aldrig klara av att inse varför. Du låtsas inte om. Precis så som jag också gör. Låtsas inte om. Fast du klarar nog av det bra egentligen, klarar bra av att inse. Bara låtsas inte om.

Dans i huvet. Sedan sena bussen hem, det var en buss som gick till ett nästan tomt hus. Ensam hemma med lillebror. en lillebror och tre alternativ.

1. makaroner
2. macka
3. pannkakstårta.

jag röstar för nr. 3. Du med. Pannkakstårta och dans till iggy pop alldeles för högt och nästan brända pannkakor. Ingen av oss kan vända utan att de går sönder. Men vi kan äta dom ändå. Precis alla med hål i mitten.
Nu: lord of the flies. Jag ska förstå nu. Verkligen.

Hejhejhej. och om du inte har några hemligheter att tvingas förstå kan du lyssna på en onsdags bästa sånger. Puss för världssamfundet.
Iggy Pop – The Passenger
Chris De Burgh – A Spaceman Came Travelling
Simon & Garfunkel – The Sound Of Silence

ahlalala lalalala ahlalala ah la
bilderna är såklart inte mina. De kommer från we heart it. Tack för lånet.

he hang in the sky just like a star

idag. Det regnar igenom och mitt huvud nynnar Tom Waits. I hope I don't fall in love with you, helt utan att irritera. Jag tycker fortfarande om den. Snart slits den nog sönder tänker jag för en sekund, samtidigt som den spelas en gång till. Igen. igen. Medan regnet är utanför fast fötter fortfarande fryser.
Tänkte på dig idag. Flera gånger.
Cyklade också. Flera gånger. Vi skulle lära oss fysiska slag och hårda sparkar. Thaiboxning som kändes amerikansk boxarfilm. Det kändes i de tunna magmusklerna mest. Känns nog ännu mer på onsdag. Redan onsdag i morgon. Cyklade i regnet. Cyklade tillbaka.
På matten låtsadeds jag förstå och låtsades att det kändes skönt att ha förstått allt det där svåra. Precis det jag inte förstått alls. matematiskt på-låtsas-förstånd.
Sedan var det show. Jag tycker nog att de som går musik är de coolaste på skolan. De bara är det. Kanske för att de också tycker så. De sjöng så man mest önskade att man själv kunnat något så bra. Tänkte på hur fint det är med folk som ser ut precis som folk inte förväntar sig. Som dessutom kan fylla en skolaula med konsertkänslor. Det var grymt.
Cyklade hem igen. Inte hela vägen såklart. Men tillräckligt för att känna regn i ögonfransarna. i skorna.
Tänkte på dig. Igen.

I Hope That I Don't Fall In Love With You

Coo coo ca choo, Mrs. Robinson



sommarsöndagsfrukost. Hjärtpannkaka och choklad. på altanen under solen.

Solkrämslukt och solhattskugga. Låtsassommar och snart brända knän. Små familjebarn byggde en vattenballongspåfyllare för väl genomtänkta bus. Jag skrev om isar och glaciärer. vindar som blåser saharas sandkorn till andra världar, men glöm & dröm! Faktiskt nästan sommar. Tom Waits, Marc Cohn och gammalt välgjort i bakgrunden. Solhattsugga precis hela dan. Vindarna som blåser sandkornen allra längst, de nådde aldrig hela vägen.


Hide it in a hiding place where no one ever goes

det blåser frisyrförstörande vindar. Så starka att den mest snabbpromenerarande mamman går i ultrarapid och vi andra flyger nästan bakåt. Eller framåt om man har turen med sig. Man kan höra rörelsen där ute fast man sitter inomhus och äter apelsin, målar ugglor och lyssnar på simon & garfunkle i alla fall ganska högt. Så mycket blåser det.
Nu är det helg och jag ska försöka göra bra av den. bäst kanske blir svårt när jag visst fungerar så att geografiska förklaringar alltid skjuts upp, men bra ska nog ordnas, trots planerad tid för tråk. Jag ska lära mig hemliga funderingar mellan raderna i en bok också. På engelska. Den är säkert bäst i världen egentligen, boken, men jag har inte riktigt lusten att försöka förstå just nu. Lånade ljudboken på svenska istället. 7 och ett halvt timvarv som ska pressas in någonstans. Helst i helgen. Helst nu. Men när det är på ljud kan man ju fungera dubbelt tänkte jag. Måla ugglor samtidigt eller nåt. Äta apelsiner, titta på vindarna, bara inte för noga. Då kanske jag missar de gömda hemligheterna. Koncentration nu. koncentration. Då blir nog helgen bra.

tyckte det var en fredag för 1. 2. 3. old songs. for the owls in the world and for you. puss.

det var vackert men det såg jag först idag

Jag slarvade bort mig i tiden. Gick upp för tidigt, en och en halv timme. Jag kom på mig själv alldeles för sent för att kunna låtsas som ingenting alls. För sent för att fortsätta drömma. Gjorde pannkakor istället, för frukost hade jag inte hunnit äta ännu. Lång frukost, en hel timme med amerikanska pannkakakor att äta i soffan samtidigt som jag läste boken där de säger fina saker hela tiden. Norwegian wood. Den ska man helst läsa. Jag har en favoritmening i den. På sidan 35: Kizuki hade helt enkelt en osviktlig känsla för atmosfärer. Önskar någon hade sagt så om mig. Just för atmosfärer skulle jag vilja ha en osviktlig känsla faktiskt. Boken är 413 sidor lång, jag har bara kommit till 165 ännu så den finns fortfarande kvar. Den är av sorten man helst inte vill läsa ut egentligen. Bara för att känslan av att den har fortsättningen oklar, är så fin.
Idag leker vädret blåst. Helt fruktansvärt vad det blåser. Snart blir det nog soligare. Det är ju vår nu.



Igår var en bra dag. Jag kom att tänka på det idag.

tre trappor upp är det högsta han vet, kommer aldrig ta henne med till himmelen.

Idag är det onsdag och det kan man säga många gånger om. tills man tror sig veta precis vad det innebär. att det är onsdag. Idag var inte samma, inte precis bara onsdag. Inte heller särskilt märkvärdig. men inte vanlig som alltid. Det började med några få franska ord, bara kort, för sen skulle vi snurra i svettiga händer i en idrottshall. Det var dansdansdans och det kunde ju varit värre. Sanningsenligt var det faktiskt ganska kul. Snurrigt, svettigt och ganska kul.

Sedan kunde man vara glad åt lång rast som belöning. Lagom för ute-lunch bestämde vi. Sedan Engelska som var det tröttaste man kan se med öppna ögon. Öppna som stängdes lite och blev nästan svåra att öppna. så trötta. Sedan gick jag till biblioteket för att vänta in minuterna till nästa lektion. Läste i min just nu bästa bok och glömde tiden. Sprang de tre trappor upp som gör konditionen synlig utanpå. Förlåt för att jag kom lite sent. men ingen fara. okej pust ut.

Efter sånt var fika bestämd, med tre fina som vill göra några sommardagar med mig. Sådant ska planeras och bäst över äppelkaka, cheesecake eller smooothie. Bussen hemhem. Nu är onsdag snart slut. somnar nog lättast utan saga en kväll som ikväll. Somnar nästan nu. sov sött. fast först ska jag dricka té.


stjärnorna vandra och timmarna fly och Fredrik är gammal men månen är ny. Ja, Fredrik är gammal men kärlek är blind. Åh, kyss mig igen, sa Cecilia Lind.

igår kollade jag på film och knäckte crème caramel med en tesked som Amelie Paulain älskar att göra. Så som jag inte riktigt lyckades med, men känslan var ändå fin. Det var inte den filmen jag kollade på, Amelie från Montmartre, nej. det var en annan. Den som handlar om Cornelius Vreeswik. Jag tycker om honom ibland. När han sjunger om min moster  Cecilia lind och om mördar Anders. Då kan jag rysa och le ganska ofta. Den filmen såg jag alltså, igår när jag kollade på film och knäckte sockerbränna med tésked. Den var fin tycker jag. Bra att de pratade svenska också, för jag hade inga linser. Jag hade inte kunnat läsa texten om den varit på franska eller hollänska eller nåt.


pusspost.

bara för att du finns överallt är det inte säkert att du finns

lördagen efter en mysig fredagskväll med några folk av bästa kvalitét. Lördagen som är helt vit på himlen och helt intetsägande i luften. Om luften nu kan vara sån, intetsägande. Jag vaknade denna morgon alldeles tidigt i förvirrade tankar. Hade av automatik satt på klockan på 06.00 så den ringde då. 06.00. Tände lampan som lös i tio minuter, lagom vaknatid för att ligga kvar mitt emellan sov och intesov. Så som jag alla vardagar tänder lampan för att vakna. Sedan tänkte jag tvångstankar om att gå upp. Tänkte på vilken dag det var. i flera minuter men kom inte på. Fredag, tisdag, torsdag..? vänta nu lite där, tänkte morgontröttaste tankeverksamheten. 5+8 är 13 och efter fredagsmys kommer... lördagsmorgon! Himmel va knäppt hann jag tänka och drömde snart igen.
Sedan vaknade lördagsmorgonen på riktigt. I mer lagom tid. Utan klockpling i örat. Frukost själv för ingen annan var där att äta med. Det är det skönaste ibland.
Sedan blev dagen städad, sprungen och lite ljusare. Pankaks-partaj. nästan, fast egentligen bara vanlig lunch. Pankakslunch.
Lyssnade mest på jättebra musik sen, för varför lyssna på dålig?
Så kan lördag se ut. När himlen är vit och väckarklockan busringer. Nu ska jag måla naglarna tänker jag.



RSS 2.0