Vilken smak du än tar får du alltid vanilj.

En timma mer än vanligt och va bra för då hinner ju världen komma ikapp. Har varit vegetarian i en vecka och ingen förstår varför. Egentligen inte jag heller men jag ville ändå. Kanske bara för att få låtsas vara lite svår att förstå. Mina extra 60 minuter sov jag bort och hela söndagen den sista oktober har blivit tid för att leta efter gammal musik att lägga in på datorn. Så lyssnas det på det som jag kunde då och så inses det att det faktiskt sitter kvar. Vi ska bara leva klart-skivan sen jag gick i femman. Ingen vill veta var du köpt din tröja som drygt hälften av alla människor hatade för att den var så jobbig och som jag älskade den för den är fin. Men finare är 3:an och 6:an. Vilken smak du än tar får du alltid vanilj, du tror väl aldrig att du tänk någonting som någon annan inte redan tänkt, Dom har sagt att vi har så många år kvar- snälla låt dem börja nu, det är så mycket man vet innan man dör... Lalalala. Så mycket flickan Jag som sitter framme vid bilradion och kan allt men förstår så lite. Nu förstår jag mer.
Senare middag, men det är ju så på söndagar och det gör ju ingenting för det blir ju en timme tidigare än om det inte varit just söndagen den sista oktober. Sedan är allt så långsamt och det är skönt eller tråkigt. Bra dag för att städa lite, så man slipper sen. Bra dag för att läsa lite av det man måste, så man slipper det också sen. Eller så gick jag ut i bara ben och sparkade blöta löv för det kanske jag inte kunde göra sen. Och så körde jag vänstersvängar tills mamma kände det som om hon ätit en hel lisebergsvinst med mjölkchoklad. Runt runt och jag var väl kanske bättre än jag trott. Det var ju första rundan. Scones till kvällsmat för det är söndag och jag äter nästan alltid det på söndagar. Efter att jag badat badkar med hallonskum och målat naglarna i hallonfärg. Söndag den sista oktober tog slut till slut.



mer än vardag för en vecka

Bara en sista slitsam fredag innan en veckas vila som visst inte är så mycket vila men guud va underbart med lov! Klockan kanske går exakt lika fort men jag slipper i alla fall tvingas till vardag fast det är vardag då med. Jag ska göra allt till det bästa. Jag ska hoppa i sunkiga äckliga lövhögar bara för att känna att det är höst. Jag ska shoppa och fika med flickor man inte hinner se så ofta nu för tiden (om de har tid för mig nu..). Kanske mest för att ta måsten i första hand och för att man glömmer prioritera och kanske bara för att jag säger kanske hela tiden och inte vet alls. Sedan ska jag tvinga mig att ligga kvar och sova tills det verkligen kurrar frukost i magen och då ska jag äta de godaste frukostarna bara för att det är höstlov och det är underbart trots att hela världen är till hälften nere i en vattenpöl och trots att det bara är en veckas ledigt. Det allra bästa är att när lovet nästan är slut så är det som bäst för då ska jag bo på hotell och få skrika min kärlek till hans ord alldeles hest och sen ska jag tänka att rackans. Rackans alltså, vilket sjukt bra lov!


Always on the shoreline.

Höst. Så mycket att det inte kan bli mer höst. Världsliga vardagar brusar förbi. Musiklistor som alltid är på och vi kan nog alla texterna nu. Morgonar som bara är cykelljus i tom natt fast det borde vara morgon. Mörker och blött, klistrigt regn. Sedan några minuter för mycket vid en hållplats där bara jag hoppar på och skylten glittrar inte nu, för det är regn. På andra sidan lyser gatljus upp vägen och lite av himlen. Men till mig räcker inte riktigt ljuset. Sedan kommer bussen som på avstånd är som ett rullande stjärntecken. Tar mig till något jag visst måste till och det är kanske bra. En buss fullare än vad jag önskat och alldeles för tyst är det. Det är kanske inte bara jag som tänker att mitt hår luktar höstregn och att om ingen annan skulle åka denna bussen skulle jag kunna sjunga med i denna fina sång. Min favoritlåt just nu. Kanske var det i alla fall någon mer som kände så.
Sedan var väl det mesta som det skulle fast lite annolunda ändå. Ända tills man fick skriva att man var där fast man såklart gick hem. Jätteunderbart, så fick man åka hem. Som om meningen med livet var just det. Att komma hem. I regnet smälte jag bort på en cykel i mammas jacka som inte var så regntät, men mamma är ju inte hemma ändå. Hela världens alla löv på marken och inte på några träd för de är nakna nu. Nästan helt nakna står de i extrem översvämmning som svält och fattigdom. Precis så. Svältande och fattigdomma träd. Fast ingenting spelar ju roll. Det förstår man väl. Ingen roll nu. Bara som det är.



små frågor små svar

Fina flickan som skriver på interruptedfashion.blogg.se ville ställa några frågor som jag så gärna vill ge henne svar till.

4 saker jag gjort idag
Frusit väldigt mycket i bara tunna strumbyxor med höstblommor på.
Druckit varm choklad med en stor bror som snällt hämtade från bussen.
Drömt om något som inte var latin på latinlektionen.
Läst vem ska trösta knyttet tre gånger för att den är kanske det finaste som skrivits.


4 saker som jag längtar efter
En ljusare himmel när jag tar mig hem.
Håkan om bara 12 dagar.
Höstlovsmorgonar.
Hans fina ögon.


4 saker på önskelistan
Chanelnagellack i en röd lackig nyans
En röd portmonä lagom stor för datorn och några drömmar.
Papperstrosor på rulle som jag såg i en bok om mode för länge sen. 
En tårta med rosa glasyr, som är lite sned och har ljus att blåsa ut. En sån som smakar sommar fast det är November.


4 saker som jag avskyr
Att sångernas väg in i mina öron är mammas hörlurar och att hon kan ta dom när hon vill.
Saltlakrits.
Att känna igen sig i sorgliga sånger.
Att du inte är där fast jag trodde du skulle vara det. Att jag måste sakna dig då.


Jag tror meningen är att man ska skicka vidare, men jag tycker alla som vill får svara på dessa på sin blogg och gärna länka tilbaka hit eller skriva en kommentar så jag får komma och läsa lite om just dig. ♥

godisbilsliv och sommarhöst

hemmasöndag efter inte hemmalördag. Himla fin dag igår. Regn som färgar starkaste rosa asfaltsgrå, men en dag med färgglada skratt tillverkade av världens puffigaste pinglor. Som om en sommarens dagar sparats och förflyttats till 23 oktober bara för att lysa upp lite. Bara för att det skulle få kännas lite underligt att ses i den riktiga världen och inte på en ö i ett hav jag inte ens vet namnet på. Bara för att det var lika fint ändå.
Då blir dagen söndag gärna en hemmasöndag med spellista som heter Trötta Gråa Regninga och godisbilar. Blundar man och äter är de vita godast. Man kan undra varför om man vill.
Det blev mitt liv denna helg.




♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥Ni är BÄST!!




ny vit men inte kall som snö.

Nu har tangentbord blivit vitt och jag låter pilen gå åt fel håll hela tiden för att kryssa ner fönster, för mac är ju lite tvärtom. Ganska kul att få ny dator, ny, fin och vit blänkande. Så ytligt förälskad kan man väl få bli ibland.
Förutom regn som försökt förstöra lite, var dagen torsdag väldigt glad ändå. Trött men väldigt glad. Kanske var det för att jag åt glass som smakade vit choklad och fransk nougat. Men mer troligt att det var för att jag blev så glad igår av hemligheter och rastlösa bokstavslekar. Jag tror glädjen och mysfnittret hängde kvar i magen tills idag och så kanske den gör även för imorgon. Imorgon som jag hoppas lite på. Imorgon som kan ge léenden trots omöjlig latinläxa och geografiprov.
Sedan ska helg av sommaråteruppväckelse komma och vi ska tänka att allt är precis som då. På en ö med maskeradaffärer och fina fina e-flickor som jag saknat så mycket. Och dom ska jag ju få se. På lördag ♥

Himlen en tisdag över skolans kommunala koridorer och löven ligger klistrade mot marken och gråvitaskyar och söndermark. Ja söndermarken.

Att man kan sjunga något så rätt om något så vardagligt. som var precis på pricken, ja jag skulle kunna bli tagen. Helt tagen av honom. Om det inte varit så att jag blivit det så många gånger förrut. Jag har förstått nu, så jag blir inte lika tagen längre. Jag har förstått löven mot marken som luktar asfalt och jag förstår gråvita skyar. Jag förstår att du är fin och jag förstår att du inte ens vet att jag finns.
  I ett regn som kanske bara var utanför ditt fönster cyklade jag ifrån skolan och mascara hamnade under och alla ansikten nästan smälte. Inte hela vägen hem för det är en lång väg på cykel, men tillräckligt långt för att strumbyxfötter skulle bada i regnvatten cyklade jag. Regnvatten, som jag såå önskade bara skulle finnas utanför fönstret. Så var det väl också, tillsammans med mig. Utanför fönstret med mig.
  På en buss fylld med ansikten nertryckna i regnvåta, ull-luktande halsdukar i dova färger och någons som var lysande orange. På en buss med skyddande fönster i alla fall, åkte jag hem igen och tänkte att nu är det höst och det är visst inte mysigt alla dagar. Men egentligen var det ju ganska mysigt, innanför fönstret. 
  Jag strävar hårt efter att lära mig alla orden som Håkan sjunger på sin nya platta och det går bra. Sedan måste jag tänka så mycket på himlen. Av någon anledning ska man lära sig att skriva dikter i skolan. Något som säkert kan vara så fint blir då lätt något som bara är skola. Förstört och bara tråkig skola. Så skriva om himlen ska jag, tills imån. Himlen som var så tråkig idag. 
   Imån är det onsdag och den råkar oftast bli min bästa dag efter fredag, av vardagarna räknat. Av ingen anledning alls eller av kanske hur många som helst. Jag vet inte riktigt.  Men imån är det i alla fall onsdag. 

Idag: Söndermarken, Lars winnerbäck




Helgfri lördag

Alla som gäspade upp lördagsmorgonen tänkte nog att detta skulle bli en fin dag. Så som solen skiner och så som löven hörs i den kyliga morgonen. Fast bara lite hörs dom, för det blåser ju inte så mycket. Nästan minus och snart kommer nog snö, och helgfrukost för det är lördag. Kanske tänkte även jag sådär för någon sekund, men annars kändes det mest jobbigt att det var en dag som jag skulle tänka tillbaka på som dagen då jag kunde gjort allt fast ingenting blev gjort. Jag vet inte varför jag vaknade så fel, för lördag är ju bästa dagen. Men sen gjorde jag som jag tänkte att jag borde. Satte två halsdukar runt halsen och filt och vantar och katt. Sedan tvingade jag mig ut för att förflytta geografin ifrån boken in i mitt huvud. Det gick bättre än morgongäspningen trott och dagen kändes plötsligt lite meningsfull. Ända tills mamma gav mig en kanelbulle (som jag vet inte borde kallas kanelbulle för den kom ifrån en mack, jag vet) läste jag. Det var lunchen och helt fel egentligen men ganska skönt ändå.
   Trivsamt ville jag sitta ute och mysa igen och snart började jag till och med förstå lite av världens folkökning. Sedan ville det sig inte mer och vi åkte nya bilen till halmstad för att dricka onödigt kaffe som jag aldrig drack och för att plocka godis, köpa mjölk och få ett nytt barba-barn till nycklarna. Den röda.
   I bilen måste vi plugga Håkan för det är mindre än en månad kvar nu. Vi hoppade över den  tråkiga låten och bestämde att lakritsfiskarna passar bäst ihop med en citronkola. Lördag och dagen då man måste göra som man egentligen inte ska. Bara för att kunna göra rätt de andra dagarna. Sedan tillbaka och inse att va skönt med lördag. Rufsigt hår och kall luft och snart gäspningar igen. Lördag som ju heter lördag av en anledning som handlar om just det. Kanelbullslunch och det blev ju ingen helgfri lördag.


fula rabattblommor finns överallt där det finns något fint

Natten vändes till dag och morgonen var ett rosa himmelljus. Öron som också var rosa och kinder som också var rosa. Det var fredag i oktober och det var ingenting jag nödvändigtvis behövde komma ihåg hur det skulle kännas. Det kunde få vara något nytt med det. Gärna för mig.
   Helt utan att jag rådde för det blev minuterna fler och fler och så blev det mer dag än morgon. Mer dag och mindre rosa himmelljus och rosa frostande kyla. Staden som blivit min precis som vanligt, men ändå kanske lite ny. Inte riktigt samma spegelbild i tandläkarfönstren av den värld vi leker liv i. Inte riktigt samma ögon som ser tillbaka ifrån speglande skyltfönster. Bara samma gator och samma asfalt och samma namn. Samma som det alltid varit. 
   Utan någon egentlig nytta för varken världshungern eller för rikedom som någon på andra sidan jorden saknar. Utan någon verklig nytta alls för någonting växte sig ett lèende större under just denna himmel. Helt av oskyldighet och helt utan nytta för någonting kom lèendet. Men inte helt utan anledning.
   Tur, tänkte flickan, att allt inte handlar om att man ska hinna i tid till första bästa buss. För bort kommer man inte i alla fall. Tur att rabattblommorna är så fula att man vill bort. Ännu mera tur att just du fick mig att le. Fredag i oktober blev lite mer än bara rosa himmel då.


2 steg från paradise

3.an 4.an 5.an. dom är nog bäst. Finns många fina ord i den mannens huvud för er som aldrig försökt veta om det är så. Väldans värt att låta honom få sjunga ditt, mitt huvud fyllt med sina meningar och toner och bappabaaan. OååhåÅhå, 2 steg från paradise. Jag ska nu tömma hela i-poden med annat för att lägga in honom där. Efter funderingar på vilket som är mest värt att ha kvar (700 låtar eller de nyaste albumen som är inlagda på ) kom håkan hem och berättade. Han är bäst och han vinner. Så snart blir jag väl tokig av hans rullskridskor som korsar avenyn och hans fina som slänger ut nyckeln där han står och krymper i regnet.. Så kan det gå och så får det bli. För han är så fin ju.
Håkan Hellström. ♥ See you soon

Bild: http://www.dn.se/kultur-noje/skivrecensioner/hakan-hellstrom-2-steg-fran-paradise-1.1187765


Jag på elle.se, himmelvinter och wow

Tänkte först skriva nåt om att historieböckerna är så tråkiga för de handlar ju inte om historia som betyder för mig. Sen skrev jag inte det för plötsligt blev jag massa grader gladare. Fick ett mail av min favoritförfattares barnbarn som jag skickade en snabb teckning till och så hamnade den på elle.se :) Så glad man kan bli! Så nu får ni jättegärna rösa på den genom att lägga en kommentar på hennes blogg så kan jag bli konstnär (trots att jag inte är bäst). Hihi, men glad glad är jag i alla fall även om jag inte vinner med min höghusvinteravbildning.
Se länk här: http://ida.elle.se/



Söndag. kanske bättre än måndag.

Måndag till lördag är passé och så blev det segsöndag igen. Igen och igen blir det söndag och trots att man ska vara glad, för det är ju en ledig dag, blir man trött och på göraingentinghumör. Så blir ingenting gjort mer är ingentingsaker. Som att somna på altanen för man blir ju så trött. Som att äta kladdkaka till lunch och sen titta på samma film som igår. Inte lika mysigt nu. Den var en sån film som är bättre på lördagar. Allt är bättre på lördagar. Filmen som var bättre när man såg den med dig. Håret ligger lika fult i spegeln varje gång jag går förbi. Bäst att sitta ute så det blåser bort. Sen ligger böckerna i högar men de kan ju vänta, de väntar gärna till och med. Vi cyklar till skogen för där kan man äta mer kladdkaka, akta fötterna för spindelnät och sparka löven tillbaka till träden. Sedan sover jag. På altanen. Med höst i håret som ligger fult och håkan i öronen.

Åå de kommer kanske inte alltid vara så.. ♣

Fjärilsburkslukt och evig tid

 Trötta blickar ifrån mig och från dig till världen. Världen som bara bestod av regnfyllda asfaltsvägar och sunkiga gräsmattor där gräset nästan var grått. Här går vi, här lever vi, här cyklar den feta kvinnan i motvind. Bland Människor och regnförstörda frisyrer blir man bara tröttare. Av matte och Latin får man inte heller ny energi. Dagdrömmar letar sig fram och det är lätt att drunkna i kärlekshistorier av Kerstin Thorvall på bussen mot allt. Lika lätt och så dumt att då huvudet ligger bland andragrads-ekvationer och bråk, komma att tänka på barnsommar. Doften av fjäril och lavendel instängd i en färgnött glassburk med hål. Vaniljglass antagligen. Äkta vaniljglass med prickar som ätits upp nån annan gång.
   Gräs, hav och kusiner som kommer. Nästan som systrar blir vi. Tillsammans ger vi världen liv. Cyklar korta rundor som varar i nästan evig tid, för vi stannar på vägen hela tiden. Nästan mogna bär blandat med fyra sockerbitar som blev en saft som smakade 'inte tillräckligt söt' och så mera sockerbitar att hacka ner så söligt. Grannen vill inte köpa men vi får glass ändå, just du kommer nog ihåg. Barndom och sommar och en tid som var då. Borta nu tror vi, men ibland ligger den gömd i matteboken kvart i tre. Man får bara inte glömma att titta efter.


I ton med rosa.

Igår åt jag en kanelbulle som knappt va en kanelbulle men i alla fall ett försök till lite kanelbullsdagsfirande. Sen läste jag i min almanacka att det också var den internationella barndagen. Tyckte det va lite kul, eller kanske mest underligt, att kanelbullarna kommer före ungarna på jorden. Eller är det kanske så att man firar barnen med kanelbullar. Tankar som lämnades i alla fall, för det blev en ny dag. Väckt av rosa strålar och gatubelysning på väg mot bussen. Varje morgon känns alltid olika. Kall luft som frostar kinderna eller grått regn som en dimma att kämpa sig blind i. Denna morgon var i alla fall precis perfekt för en dag som var dagen efter kanelbullens dag. I ton med rosa.


Håkan♥Jag

Hur glad man kan bli för saker finns ingen riktig gräns för. Tur e väl det tänkte jag och hoppade runt för att kora mamma till minutens snällaste och börja plugga låttexter. En sektionsplats som inte är världens bästa över huvud taget, men drömmen blev sanning. Håkan och jag. Jag och HÅKAN!! Den 6 November fylls scandinavium upp av halva stan och en liten (men såå betydelsefull) del av denna massa består av mannen som skriker vackrast om fula flickor, sorg, vännen med bil och om bortsprugna katter som ropar tillbaks. En annan del består av mig, just mig! Detta betyder att vi kommer att vara till och med nästan nära varandra och det är BÄSTbästBÄST!! Wabapaa♥

kanske inte som imorgon. Mest foto.

När jag var liten hatade jag lila. Det var den fulaste färgen jag visste och jag vägrade att ha på mig ens trosor med lila blommor. Jag hade ett par sådana nämligen, med blommor som knappt ens syntes. Tänk va konstigt att jag faktiskt tycker lila kan vara fint nu. Inte ljuslila kanske, men mörklila är en av de finaste färgerna jag vet till och med. Kanske är det så att saker och ting förändras. hela tiden.



När jag var liten älskade jag att hitta hemligheter i skogen. Det älskar jag fortfarande. Så kanske är det så att inte allt förändras. Inte allt ♥

gula löv på asfalten, i luften, i håret.

hela huvet fylls så fort av dagdrömmar när man inte har nån anledning till annan aktivitet. Vandrar bara omkring bland mänsklighet och korta vindar som får håret att kännas torrt och flygit. Löv att sparka iväg och en liten hand i min. Gäspningar i smyg och långa blinkningar. Helg för att återhämta eller inte återhämta eller kanske bara drömma. I väntan på mera liv, håkan 13 oktober, återsommarfest och på mer höst att flyga runt i. I väntan på dig.

Hoppilövhögsskratt å kyss♥


RSS 2.0