nej. det blev ingen jul under eiffeltornet. En jul hemma. Men vet ni, det gör ingenting. jo förresten, lite gör det. för en Jul i Paris hade varit det bästa. Men annars gör det inget. För jul är ju jul i alla fall. Jul som räknats ner till och jul som hela denna veckan blivit nerpackad i Icakassar och jul som imån ska ätas upp, drickas upp, prasslas upp och sedan är det klart. Bortblåst så alla stackars mammor kan pusta ut och bortblåst så att barn och svärmödrar kan vara nöjda eller besvikna, men det spelar ingen roll. För då är julen över och det vi räknat ner till har sprängts som raketer i luften. Antingen blir det perfekt eller så blir det inte det. Men det behöver ju inte vara så, att allt ska bli hysteriskt. Det är bara det att under 23 nedräknande dagar hinner förväntningar byggas upp, och besvikelser ligger närmre då förväntningarna når höjder. Förväntningar om perfektion och förväntningar om ännu mer. Inte för alla är det så, men nog bor det många familj vanilj i radhusen. Familj vanilj som vill fira julen snäll och söt fast en bittermandel göms i deras gröt, som Winnerbäck sjunger. Men imorgon är det i alla fall julafton och jag tänker inte bli besviken. Fast visst har också jag varit en del av sistaminuten i stan.. Och visst har jag väl en del önskningar jag gärna vill ha förverkligade.. Men oavsett hur en afton i december blir, så kommer det fler aftonar. I december eller inte. Dagar som inte är jul men som når perfektion ändå. Men i morgon är det julafton. På Paris gator och hemma. Jul överallt och vet ni. Jag längtar.

Min favorit
God Jul alla söta! ♥