Himlen var sådär snögrå och lamporna lös så vi såg varandra. Det var en vecka kvar tills alla skulle få önskningar uppfyllda och i en utandning skulle allt sjunka ihop och mer snö skulle falla. Julen är älkvärd eller kanske är det vi som är det. Älskvärda. I mina kassar låg en liten del av den jul som skulle köpas och kanske är det roligast att ge. Granar bars på Göteborgs axlar men jag smög mest runt ibland gamla kläder och söt personal. De finns ofta där, de sötaste. I de gamla, slarvigt men mysigt ihopsamlade klädaffärerna på gatorna lite längre upp. Där de spelar musik som man tycker om fast man inte kan texten och där man faktiskt ler och önskar varandra en trevlig dag eller trevlig helg eller den allra trevligaste julen. Ha ett trevligt liv. Ja, tack detsamma till dig. léende och hejdå. Rosa prassel och fint inslagna hemligheter till mamma. Nu blir hon väl glad och jag med. Skumtomte och en till för ingen vet ju att man redan fått. Fika med folket och en konstig men fin sång av Di Leva eller bara somna i bilen hem. Julen var inte långt borta denna dag för på kulturhusets tegelvägg spelades julfilm och under snögråa höjder eller lågt under gatulampor sjunger fattigdomen om jul för oss. Stilla nätter och någonting alldeles särskilt som får en chans i dessa tider. Jul snart, snögrå himel och bara ett slags folk i staden.


En teckning med rufsigt hår och ett försök till franska läppar. sedan bläddrade slitet nagellack ibland lite flummiga texter. Men fina ändå och Di Leva var ju snygg när han var ung. Bara så en lördag i december vet. ♥