den tionde december. Ibland har man förväntningar om dagar som skulle kunna bli så bra man vill att alla dagar ska vara, men som inte alltid blir så som man vill. Idag kanske var en sådan dag, men utan väldiga förväntningar, bara några små. Små förväntningar som plötsligt blev sanna och växtes större till något som gjorde min dag. Det som kanske var knäppast, knasigast, konstigast och kanske det underbaraste var att litteraturpristävlingen i skolan hade prisutdelning och att jag vann pris. Vill ni så får ni gärna läsa den, här precis nedan.

Dit bussen går

En morgon föddes i natten och reflexer lyste om ryggsäcksbarnen. Sommaren hade för länge sedan fallit sönder i höst och snart var det höstens tur att frysa till vinter. Som vanligt väntade alla körkortslösa människor på bussen. Som vanligt tre minuter försenad kom bussen rullande som ett stjärntecken i en natt. Mörkt som natten, fast tiden var morgon. Sedan åkte bussen och körde mot det som var lite ljusare. Plötsligt syntes allt lite bättre. Asfalten, de planterade rabattblommorna och pizzabagaren som väckte dagen med en rykande Prins. Blöta äckliga löv och blöta äckliga halsdukar för sommaren var för länge sedan borta.

Flickor och pojkar kände fötterna vandra sin vanliga väg och allt var vardag och precis som vanligt. Precis som alla ville att det skulle vara. Där gick så mycket mänsklighet i staden att det var svårt att riktigt lägga märke till alla, men där gick en flicka. En flicka som även hon åkte med en buss som var som ett stjärntecken i natt. Åkte bara för att komma fram till av tuggummi fläckade gator, rabattblommor och skuggan av en massa liv. Flickan gick med fötterna ganska lätt mot marken och vem som helst som lyckades se henne skulle tänka att hon måste vara av väldigt skör sort. Det kunde man tydligt se på hennes vintervita kinder, tunna ögonfransar och på hennes smala sköra ben. Hon gick som om hon gått på skare fast det under hennes fötter låg asfalt. Hon var ganska svår att lägga märke till, men hon var trots allt inte osynlig. Om du såg henne skulle du nog tänka det, att hon såg skör ut.

Flickan själv såg någonting annat när hennes ögon med de tunnaste av ögonfransar speglades i pizzerians fönster. Hon såg någonting förstört. Som en sommar som fallit sönder såg hon ut. Hon hade bara tunna strumpbyxor där hon gick, fast det var så väldigt kallt. Hennes kinder var också kalla och tusentals kalla ord hade samlats i hennes skandinaviskt blonda flätor. Flickan var en del av mänskligheten, men en väldigt liten del. Mänskligheten är ju så väldigt stor och det var sant att hon var liten. Det mesta som sades om flickan var sant, egentligen. Att hon hade en mamma som inte hade råd, att hennes pappa inte fanns, att hennes flätor var för tunna, att hon hade knoppnäsa och att det inte var fint med dunjacka längre.

Egentligen var ingenting konstigt alls med att flickan som sparkade de lättaste löven bort ifrån gatan själv var som ett lätt löv, bortsparkat för länge sedan. Den stora delen mänsklighet kunde väl inte hjälpa att flickans sköra strumpbyxben var så lätta att fälla och att hon var sönderfallen. Det kunde inte vara deras fel.

Flickan gick mot sin vardag och det gjorde alla andra också. Flickor och pojkar. Allt var som vanligt, precis som det skulle. Inte ens när flickan föll var det konstigt. Hon var så skör, det kunde ingen förhindrat. Flickan som hade fallit sönder ifrån sommar till höst. Det var ingens fel.

Nästa morgon föddes i en natt. Några gatljus lyste upp och några reflexer ifrån ryggsäcksbarnen lös också när en buss kom. Som ett stjärntecken i en natt. En buss fylld med körkortslösa människor som åkte mot sin vardag, sin stad. Allt lystes upp lite mer för tiden gick och man såg nu den hårda asfalten, de fula rabattblommorna och snart hade pizzabagaren väckt hela världen med sin cigarettrök. Där vandrade flickor och pojkar som vanligt och allt var precis som vanligt. Allt precis som det skulle fast bara nästan. Nästan helt vardagligt vanligt. Nästan så som alla ville att det skulle vara. Fast nu hade stadens skugga av liv blivit mindre. Flickan som fallit ifrån sommar till höst, hade nu frusit till vinter.

♥