Det var bestämt att han skulle vara bäst och han var så bäst man kan vara. För alla dom som var där och för alla dom som inte var där och för alla dom som aldrig kommer förstå honom sjöngs det. Av honom. Med honom. Han var där. Jag var en av fler än tiotusen. Men jag var nära och han är så bäst. Svårt att tycka något annat faktiskt.

släng ner nyckeln min fina
och få mig av den här jävla gatan
har stått i regnet så länge att jag börjat krympa


Blitt sparkad runt några gånger
Som en del måste bli
För att fatta vad som betyder nåt
Och vem som går att lita på



Jag tror jag hörde nån
Längst fram ropa mitt namn
Och publiken i bakersta raden
Verkligen hatade mig till hälften av sina hjärtan


Elvispojkarna som slänger upp påskliljorna
andra  Långgatan-flickorna
med hjärtat av på mitten
när Jag går runt här  i feber
nere vid kanalerna
och nån dag är Jag glömd här...
Kom igen Lena

Känn ingen sorg för mig Göteborg.
Den 6/11 2010 fanns ingen sorg i Göteborg.
♥