Om du undrar varför himmelen inte alltid är blå har jag inget svar. Jag antar att det väl bara ska vara så. Om du däremot frågar varför du är så fin har jag ett svar. Men det skulle du nog aldrig frågfa, så jag får aldrig svara. Men fin är du. Vi cyklade så snabbt och så stannade vi lite. Du sa att din cykel var en häst som hette Rosie. Jag fick sval kvällsluft i rösten när jag sa 'jaha'. Det lät inte riktigt som vanligt, fast jag sa precis som jag brukar. Jaha. Du hörde nog inte skillnaden, sa bara att om jag ville hette min White Star. Jag ville det, fast det kanske hade passat bättre med något annat namn. Så red vi genom skogen mot solen och till luften bakom verkligheten.







Sen blev det natt. Vi lyssnade på världens finaste saga, på riktigt. Den sa att verkligheten är allt som luktar. Alla känslor och tankar luktar också. Ledsamhet som mossa och glädje och kärlek luktar géléhallon och korv. Det var fint. Fina fina du.
Fläderkyss♥