idag väckte jag dagen tidigt för en frisörtid väntade. Helt knäpp morgon. Glömde salt i havregrynsgröten. Insåg att mamma tagit med sig min planerade klädsel upp till norr. Frukostklabbande småsyskon satt i mitt förväntat tomma kök. Cykla minuten för sent till bussen så jag fick låsa jättefort för jag såg den komma. Men jag hann med och landade utpustad i bussen som skulle avrundats till tom, med sina en, två kanske tre passagerare. Bussen åkte utan att stanna så ofta. Blev inte så full alls.
Jag vet inte riktigt varför, men jag kom på att jag ju gillar att åka buss. Jättemycket ibland. Det borde man ju inte göra för det är tråkigt, men helt knäppt, ja. Jag gillar det. Se världen genom fönster. Konstatera att träden vid rondellen borde huggas av, le åt att någon skrivigt på skylten vid ett bed and breakfast- Rum blev rumpa. Man undrar kanske vem som skrev. Den som skrev undrar nog vilka som undrar. Titta in i morgonens fönster. Se ett fönster proppat med orkidéer under en liten virkad lampskärm. Hitta på att där bor en tant som fått orkidéerna i sitt livs viktiga stunder. Hon är en tant som virkar upp sina dagar bakom fönstret med orkidéer som aldrig dör för hon tar så väl hand om dem. Tanten som säkert har en garderob som är helt beige förutom en röd kläning som alltid är för fin för att använda. Jag vet vem hon är om jag någon gång ser henne. Så låtsas jag hela tiden. Det är säkert ett beteende med ett vetenskapligt namn.

Frisören är en ung herre som är bäst i världen på att tvätta hår. Utan naglar som river, tvättning så man ryser ner till tårna. Det är därför han är bäst, mest. Han visar färgkarta och jag säger mina ord som ska förklara rätt nyans. Kastanj, koppar, choklad, höst fast som passar på våren. Om någon frisör någonsin skulle lyckas förstå min förklaring.. så tänkte jag. Han förstod. Hämtade te och en tråkig tiding, jag sade att vilken som helst gick bra. Sedan gick jag genom staden och luktade som något som var bra för något tror jag han sa, min frisör. Jag blev nöjd tror jag, jag brukar bli det. Det skulle vara så dumt annars, eftersom jag bara går till frisören tre gånger om året eller två.

Sedan, när jag köpt alla ingredienser för att göra en eftermiddag till den bästa sortens. Då åkte jag hem. Med bussen som var lite fullare nu. Åkte nog förbi tantens hus igen, men jag blundade nästan hela vägen. Tänkte på om jag skulle vara snällaste syster eller lataste. Jag tyckte snällaste och tog cykeln till det nyöppnade bageriet brevid min lillasysters bästa väns hus. Köpte en semla, chokladbollar och sa att det var fint där. I det nya bageriet som heter samma som ålderdomshemmet, men det visste de nog inte för de kommer inte härifrån.

Fikade med små familjemedlemmar och tappade min semla på trappan. Svor lite för mycket, men det blandades upp med lillasysterskratt och förlorade sin rätta klang. Gick att rädda lite ändå. men grädden låg kvar på trappen.

För er som inte har receptet hemma på bästa eftermiddagen hemma. Ingredienserna är följande: Nya fina vintersockar som kan bli vårsockar med. En film gjord efter min favoritbok av alla jag läst. En Semla som inte nödvändigtvis behöver slängas sönder.


Det var min roman om en dag som var fin. ♥
(bussbilden är inte min. klicka på den för att se vems.)