Dom sista drömmarna sträcker sig mot himlen. Över torgen här går var och en för sig. Om vi förlorar varandra här i vimlet. Så minns att jag står bakom dig.

Om man verkligen vet. vad man vill. Vad man är bra på. Vilken färg som är ens bästa till ens hårfärg eller ögon eller bleka vinterhy. Var i världen man hör hemma. Vilka böcker man borde läsa för att förstå. Vem man borde älska. Vad man borde tänka. Vart man ska placera sina drömmar bäst för att få dem att växa. Om man verkligen vet allt det. Då är nog omöjligheten möjlig. Då kan man nog precis vad man vill. Vet man inget av det där, då kanske man vet något annat. Något som ingen annan eller precis alla vet. Då kan man nog bli precis vad man vill ändå. Bara man vet vad man vill.

Mina drömmar flyger högre, som ballonger ungefär. Kanske har de redan flygit för högt för att fånga. Men kanske är det ett tak som stoppar någonstans. Som gör att de är svåra att nå, men inte för höga för att i möjlighet lyckas fånga. Någon annan minut. När jag vet lite lite mer. ♥

åh, så fint skrivet!

själv är jag en typisk drömmare,

med lite för stora drömmar.

i min värld finns inget tak, eller, himlen är nog mitt tak. mina drömmars tak. puss!

Nea, jag tror att alla drömmar ska vara lite lite för stora. Så man säkert får plats i dem när man når dem... och tack..



Rebeccipuss, finfinfin!

sv: med bussar kommer man ju alltid någonannanstans, oftast bara till samma ställe som alltid men tänk om man någon gång skulle hoppa på hos någon annan chaufför och bara låta det okända landskapet svepa förbi utanför rutorna...

Tack så himla mycket!

Du kan verkligen ord du med!

åh vilken tröst det här är för mig som idag är mer än en sliten tjej, vi hörs på måndag, seriously..saknar dig<3

sliten tjej säger du, det betyder väl en bra gårdag:) Saknar dig med tills måndag ♥