Always on the shoreline.
Sedan var väl det mesta som det skulle fast lite annolunda ändå. Ända tills man fick skriva att man var där fast man såklart gick hem. Jätteunderbart, så fick man åka hem. Som om meningen med livet var just det. Att komma hem. I regnet smälte jag bort på en cykel i mammas jacka som inte var så regntät, men mamma är ju inte hemma ändå. Hela världens alla löv på marken och inte på några träd för de är nakna nu. Nästan helt nakna står de i extrem översvämmning som svält och fattigdom. Precis så. Svältande och fattigdomma träd. Fast ingenting spelar ju roll. Det förstår man väl. Ingen roll nu. Bara som det är.
♥
små frågor små svar
4 saker jag gjort idag
Frusit väldigt mycket i bara tunna strumbyxor med höstblommor på.
Druckit varm choklad med en stor bror som snällt hämtade från bussen.
Drömt om något som inte var latin på latinlektionen.
Läst vem ska trösta knyttet tre gånger för att den är kanske det finaste som skrivits.
4 saker som jag längtar efter
En ljusare himmel när jag tar mig hem.
Håkan om bara 12 dagar.
Höstlovsmorgonar.
Hans fina ögon.
4 saker på önskelistan
Chanelnagellack i en röd lackig nyans
En röd portmonä lagom stor för datorn och några drömmar.
Papperstrosor på rulle som jag såg i en bok om mode för länge sen.
En tårta med rosa glasyr, som är lite sned och har ljus att blåsa ut. En sån som smakar sommar fast det är November.
4 saker som jag avskyr
Att sångernas väg in i mina öron är mammas hörlurar och att hon kan ta dom när hon vill.
Saltlakrits.
Att känna igen sig i sorgliga sånger.
Att du inte är där fast jag trodde du skulle vara det. Att jag måste sakna dig då.
Jag tror meningen är att man ska skicka vidare, men jag tycker alla som vill får svara på dessa på sin blogg och gärna länka tilbaka hit eller skriva en kommentar så jag får komma och läsa lite om just dig. ♥
godisbilsliv och sommarhöst
Då blir dagen söndag gärna en hemmasöndag med spellista som heter Trötta Gråa Regninga och godisbilar. Blundar man och äter är de vita godast. Man kan undra varför om man vill.
Det blev mitt liv denna helg.
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥Ni är BÄST!!
ny vit men inte kall som snö.
Förutom regn som försökt förstöra lite, var dagen torsdag väldigt glad ändå. Trött men väldigt glad. Kanske var det för att jag åt glass som smakade vit choklad och fransk nougat. Men mer troligt att det var för att jag blev så glad igår av hemligheter och rastlösa bokstavslekar. Jag tror glädjen och mysfnittret hängde kvar i magen tills idag och så kanske den gör även för imorgon. Imorgon som jag hoppas lite på. Imorgon som kan ge léenden trots omöjlig latinläxa och geografiprov.
Sedan ska helg av sommaråteruppväckelse komma och vi ska tänka att allt är precis som då. På en ö med maskeradaffärer och fina fina e-flickor som jag saknat så mycket. Och dom ska jag ju få se. På lördag ♥
Himlen en tisdag över skolans kommunala koridorer och löven ligger klistrade mot marken och gråvitaskyar och söndermark. Ja söndermarken.
I ett regn som kanske bara var utanför ditt fönster cyklade jag ifrån skolan och mascara hamnade under och alla ansikten nästan smälte. Inte hela vägen hem för det är en lång väg på cykel, men tillräckligt långt för att strumbyxfötter skulle bada i regnvatten cyklade jag. Regnvatten, som jag såå önskade bara skulle finnas utanför fönstret. Så var det väl också, tillsammans med mig. Utanför fönstret med mig.
På en buss fylld med ansikten nertryckna i regnvåta, ull-luktande halsdukar i dova färger och någons som var lysande orange. På en buss med skyddande fönster i alla fall, åkte jag hem igen och tänkte att nu är det höst och det är visst inte mysigt alla dagar. Men egentligen var det ju ganska mysigt, innanför fönstret.
Jag strävar hårt efter att lära mig alla orden som Håkan sjunger på sin nya platta och det går bra. Sedan måste jag tänka så mycket på himlen. Av någon anledning ska man lära sig att skriva dikter i skolan. Något som säkert kan vara så fint blir då lätt något som bara är skola. Förstört och bara tråkig skola. Så skriva om himlen ska jag, tills imån. Himlen som var så tråkig idag.
Imån är det onsdag och den råkar oftast bli min bästa dag efter fredag, av vardagarna räknat. Av ingen anledning alls eller av kanske hur många som helst. Jag vet inte riktigt. Men imån är det i alla fall onsdag.
Idag: Söndermarken, Lars winnerbäck
♥
Helgfri lördag
Alla som gäspade upp lördagsmorgonen tänkte nog att detta skulle bli en fin dag. Så som solen skiner och så som löven hörs i den kyliga morgonen. Fast bara lite hörs dom, för det blåser ju inte så mycket. Nästan minus och snart kommer nog snö, och helgfrukost för det är lördag. Kanske tänkte även jag sådär för någon sekund, men annars kändes det mest jobbigt att det var en dag som jag skulle tänka tillbaka på som dagen då jag kunde gjort allt fast ingenting blev gjort. Jag vet inte varför jag vaknade så fel, för lördag är ju bästa dagen. Men sen gjorde jag som jag tänkte att jag borde. Satte två halsdukar runt halsen och filt och vantar och katt. Sedan tvingade jag mig ut för att förflytta geografin ifrån boken in i mitt huvud. Det gick bättre än morgongäspningen trott och dagen kändes plötsligt lite meningsfull. Ända tills mamma gav mig en kanelbulle (som jag vet inte borde kallas kanelbulle för den kom ifrån en mack, jag vet) läste jag. Det var lunchen och helt fel egentligen men ganska skönt ändå.
Trivsamt ville jag sitta ute och mysa igen och snart började jag till och med förstå lite av världens folkökning. Sedan ville det sig inte mer och vi åkte nya bilen till halmstad för att dricka onödigt kaffe som jag aldrig drack och för att plocka godis, köpa mjölk och få ett nytt barba-barn till nycklarna. Den röda.
I bilen måste vi plugga Håkan för det är mindre än en månad kvar nu. Vi hoppade över den tråkiga låten och bestämde att lakritsfiskarna passar bäst ihop med en citronkola. Lördag och dagen då man måste göra som man egentligen inte ska. Bara för att kunna göra rätt de andra dagarna. Sedan tillbaka och inse att va skönt med lördag. Rufsigt hår och kall luft och snart gäspningar igen. Lördag som ju heter lördag av en anledning som handlar om just det. Kanelbullslunch och det blev ju ingen helgfri lördag. 
♥
fula rabattblommor finns överallt där det finns något fint
Natten vändes till dag och morgonen var ett rosa himmelljus. Öron som också var rosa och kinder som också var rosa. Det var fredag i oktober och det var ingenting jag nödvändigtvis behövde komma ihåg hur det skulle kännas. Det kunde få vara något nytt med det. Gärna för mig.
Helt utan att jag rådde för det blev minuterna fler och fler och så blev det mer dag än morgon. Mer dag och mindre rosa himmelljus och rosa frostande kyla. Staden som blivit min precis som vanligt, men ändå kanske lite ny. Inte riktigt samma spegelbild i tandläkarfönstren av den värld vi leker liv i. Inte riktigt samma ögon som ser tillbaka ifrån speglande skyltfönster. Bara samma gator och samma asfalt och samma namn. Samma som det alltid varit.
Utan någon egentlig nytta för varken världshungern eller för rikedom som någon på andra sidan jorden saknar. Utan någon verklig nytta alls för någonting växte sig ett lèende större under just denna himmel. Helt av oskyldighet och helt utan nytta för någonting kom lèendet. Men inte helt utan anledning.
Tur, tänkte flickan, att allt inte handlar om att man ska hinna i tid till första bästa buss. För bort kommer man inte i alla fall. Tur att rabattblommorna är så fula att man vill bort. Ännu mera tur att just du fick mig att le. Fredag i oktober blev lite mer än bara rosa himmel då. 
Söndag. kanske bättre än måndag.
Åå de kommer kanske inte alltid vara så.. ♣
I ton med rosa.
♥
gula löv på asfalten, i luften, i håret.
hela huvet fylls så fort av dagdrömmar när man inte har nån anledning till annan aktivitet. Vandrar bara omkring bland mänsklighet och korta vindar som får håret att kännas torrt och flygit. Löv att sparka iväg och en liten hand i min. Gäspningar i smyg och långa blinkningar. Helg för att återhämta eller inte återhämta eller kanske bara drömma. I väntan på mera liv, håkan 13 oktober, återsommarfest och på mer höst att flyga runt i. I väntan på dig. 
Hoppilövhögsskratt å kyss♥
luktsudd och hål på tån.
Om det ändå gick att bara göra så som man borde och måste och ska ibland. Om det ändå bara gick att sudda ut alla ord i almanackan så fanns de inte mer. Ingenting som någon borde, måste eller ska göra. I alla fall inte jag. Bara tid för att sitta på en höst-smutsig altan i strumpbyxor med hål på tån och en filt. Strumpbyxor med ett hål som inte betyder någonting alls. Fast kanske är det bra att det finns en bok att läsa omöjligt många kapitel ur. Kanske ska det vara så av någon anledning. Fast tänk om man bara kunde sudda ut. Ska nog börja skriva med blyerts istället... 
♥
Röd i håret.
Bussen kom lite sent, men det gjorde ingenting för då hann jag se hästarna pussas.
Eftersom bussen var lite sen fick jag springa till frisören så jag inte skulle komma för sent. Pustande kom jag fram till dörren och såg honom sitta på trappen och vänta. Lite rosa kinder för att han säkert sett mig springa så fort, men egentligen gjorde det ju ingenting.
Sedan kollade vi på färger och jag pekade på den jag ville ha, Mörkt kopparrött. Bra val sa han. Helt tomt i salongen förutom oss. Vi pratade inte så mycket. Skönt tyckte jag, för jag tycker om när det är tyst. En stund senare var jag färgad och glänsande i håret. Han frågade vad jag ska bli när jag blir stor, men jag sa inte sanningen. Jag vet ju, fast jag sa att jag inte visste. Sedan var jag nöjd och salongen blev tommare för jag gick.
Ganska rött. Lite ovan i det ännu men det bleknar ganska fort och då får jag som jag vill. Fast jag är nöjd ändå och det är så roligt att passa bra till smaragdgrönt tycker jag.
Fläderkyss ♥
en dag i franska Göteborg.
franska fröken tog med sig hela bunten elever till stora staden. I en buss som var fylld med léenden och franska sånger sov jag gott tills vi kom fram. Först skulle alla kolla på fotomuséum Hasselblad. Uppför långa trappor i samlad trupp. Skolutflykt. 
´
Många ville nog bort. Muséum är kanske inget man tycker om när man är 17. Lite i hemlighet tyckte jag om det.
På nästa våning fanns målningar som jag ville peta på fast man nog inte fick. Monét och Picasso. Stora världen kom nära mig. Fint, fast jag bara är 16 snart 17.
Sedan blev det fri lek. Jag bestämde att min absoluta favoritaffär i Sverige skulle bli målet. Ingen var lika exalterad av Beyond Retro som jag, men jag är ju lite som jag är. Nästan som maskeradaffär i England är affären. Tyllkjolar som jag ska köpa jättemånga av hänger i taket. Då när jag blir stor och jätterik. Sedan köpte vi godis i en affär som luktade som gélehallon, salta sillar och kärlek.
Göteborg är en stad som är full av folk och bilder. Eller så är det bilderna och folket som är fulla av Göteborg. Kameran kunde inte låta bli att ta kort på alla träd, gatstenar, soptunnor och statslevande varelser. 
Det verkliga målet var teatern. Jag som inte är så van vid teater har lite svårt att förstå varför det måste vara så teatriskt på teater. Den inbillningssjuke av Molière sågs. Jag skrattade två gånger. En gång när en rödhårig skådespelserska var ganska rolig. En annan gång när en tant skrattade roligt åt en man som inte alls var rolig. Men tråkigt med teater, Nehejdå! Jag älskar att titta på folk, och kulturfolk är väldigt så roliga att se på. Många var så finklädda att jag log. Men bäst var ändå teaterkläderna.De såg ut som om jag hade hittat på dom, så som dom såg ut. Jag skulle hemskt gärna vilja ha den där vita klänningen med hål i ryggen. Ni skulle förstått om ni varit där. 
Sen åkte vi hem i natten. Jag satt med håkan hellström på bussen såklart. Han sjöng mig till söms och sen sov jag tills dagen var slut och det blev en ny dag.
Fläderkyss ♥
Rödknopp
Du tror väl inte att jag är aaaAAaavensjuk på dig
En lång dag ska väl gärna göras ännu längre.. efter att stampat ihjäl den långa vägen hem från bussen inser hela jag att något är tappat på vägen. Inte långt efter tanken står slagen minns jag att det visst var all lust att vara duktig som försvunnit. Hela min almanacka är fylld med prov och kladdiga anteckningar om vad jag borde göra. Kanske tror jag ibland att plugget gör sig självt bara det står skrivet i boken. Där har jag fel, men insikten av det gör inte den tappade lusten lättare att få tillbaka. Den ligger på asfalten någonstans på den tunga kilometern hem. Eller kanske blåste den iväg med vinden och löven. Borta som borta och kommer kanske tillbaka imorgon. Kanske inte. Men det finns väl förståelse för det, eller.. Jakob Hellman förstår, han sjunger alltid så fint till mig. Synd att Mr. Hellman inte var Kulturhistoria-lärare. 
Fläderkyss♥
Dubble taco, Dubble 17 and tripple Desserts
Morgonen väcktes av Barbiebalett och kokospricksfrukost. Kokosprickar är min favoritgodis. Emilias favoritgodis är röda rallybilar, dom är också goda.
Emilia & Christina, have a sweet 17!!
Sniglar som luktar pannkakor. Nej.
sniglar på regnig asfalt blev det av en dag som hette tionde. Det luktar så himla mycket höst nu och som världens bästa Lars sjöng i somras ligger löven klistrade mot marken. Inte jättemånga löv, för många sitter fortfarande på plats i träden. Men de som ligger på marken, de är så klistrade så klistrade. Pankakor är himla gott också. Kanske mest för att man bestämt att det är det, när det bjuds i skolbespisningen. Kanske är det inte så gott som man vill, men då kan man ju få tro det i alla fall. För det är ju trots alls pannkakor. 
Fredag den 3/9 2010. Dagen som är nu.
Fredag känns i luften från och med väckarklockans första pip. Så är det, och den luften hålls kvar hela dagen. Det är den som immar på badrumsfönstret så hjärtan kommer fram. 
steg som trippar lite extra längs kullerstensgator i en stad man inte ser för all vardag som är ivägen. En fredagsmorgon ser jag kanske lite mer.
Stadspromenad, franska historier och trötta blickar till oviktiga kartsystem som säkert är viktiga för någon annan. Sedan trampas cykeln hem. En röst som sjunger om någon annans värld blir en sång till mig och min fredag. 
Nu e det två dagars ledigt från det som inte är fredagsmys, körkortskurs, kokosprickar och såntdär. 
Trevlig helg till dig! Fläderkyss♥
Det börjar visst bli höst
Ögon som spärras upp en morgon som denna var glada och mina. Att göra sig i ordning till en franskalektion som blev dagens enda är mycket trevligare än om det skulle vara en vanlig onsdag från 8 till 4. Så knappt hann jag komma till skolan innan jag for hem igen. Ett glatt lèende var jag i staden, som precis börjat lukta av korv och annan lunch som lagades i många hus. Klar luft som luktar korv och höst. Klockan inte mer än morgon och hela dagen framför mig. Glad för att få läsa engalskaboken på en solig altan istället för på en hård stol i ett torrluftat klassrum med nummer 214. Så mycket bättre tycker jag. Vill också bara berätta att idag är det september och höst. Strumpbyxor, knästsrumpor, gula löv, kängor, basker, röda löv, yllekappa och höst. Fina, fina onsdag 1/9-2010.
Fläderkyss♥
Just tuesday.
Grå geografi som gick över till dingande BIP-test och stekt fisk med knäckebröd. Matte där de enklaste talen i hemlighet bytte plats med de svåraste. Sen en film i ett dunkelt klassrumsmörker om nån Gud eller flera hundra. Italienska som inte alls handlade om kaffe, kärlekssånger eller Pasta med olivoja. En dag som visst var bara tisdag sövdes lätt på bussen hem. Hem till franska ord i en bok jag inte vill öppna. Trött tröttare tröttast, i alla fall en grammatisk böjning jag kan idag. Men snart spricker denna dag som en ballong och kommer aldrig tillbaka. De tankar man inte tänkte och allt man skulle gjort blir inte mer än ogjort. Snart är det onsdag, och det är väl en lite piggare dag...
